En taxichaufför i morse, en annan i kväll. Innan jag blev hämtad i morse tänkte jag ”hoppas de är tysta i dag”. För jag är trött och tycker särskilt då inte om kallprat. De kan vara tysta och bara köra, tycker jag. Oftast är det så också.
Men inte i dag. De pratade och pratade och pratade. Tack och lov var de åtminstone trevliga. Annars brukar det bara vara gnäll som jag måste uthärda.
Lite intressant var det dock i dag. Jag fick veta vad Färdtjänsten betalar i ersättning till taxichaufförerna för att de kör mig. Ett månadskort för mig går väl på 410 kronor per månad. Det är vad kommunen betalar för en resa tur och retur när jag åker, eller 192 kronor morgon, 241 kväll. Det blir cirka 6 500 kronor per månad som kommunen lägger ut. Så jag klagar inte på min egen månadskostnad. I det perspektivet kan jag till och med utstå pratglada chaufförer.
Chaufförerna hade fått mer betalt om de plockat upp en vanlig resenär som fått betala riktig taxa. I teorin. Men det är taxibilar i överflöd och få har råd att ta en taxi. Därför blir färdtjänst en säker inkomst. Chaufförerna slåss om att få köra färdtjänst. Just av den anledningen brukar jag också få frågan om vilka dagar jag åker och hur dags. Den bil som är närmast får körbeställningen fem minuter hämtning. Så håller de sig i närheten av mig på mina tider, så är de garanterade pengar. Därför brukar jag också få samma chaufförer. En fördel med det är att de hittar till mig. Nya chaufförer brukar ha svårt att hitta mina adresser och därför strunta i att dyka upp.
Ganska märkligt att där finns en logik också i flärdtjänsten. Eller, kanske inte. Men inget som särskilt många känner till om hur det fungerar.
Kommentarer stängda