Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Någon gång under dagen zappade jag på tv:n och kom in på något där man i bild endast visade något som såg ut som en närbild av taket på en grotta. ”Åh, Tykarpsgrottan”, tänkte jag. Och stannade kvar för att se om det stämde. Det gjorde det. Hur man nu kan se skillnad på ett grottak till ett annat. Särskilt som jag inte varit i Tykarsgrottan på över 25 år (då med scouterna).
För ett par år sedan visade SVT dokumentären ”Året var 1956”. Plötsligt visar man en björkbacke med vitsippor, i svartvitt, från 1956. ”Åh, Linderödsåsen”, tänkte jag. Och det var det. Det kände jag igen trots att det bara var en vanlig backe ute i skogen. Filmat 14 år innan jag föddes.
Det är märkligt, jag kan inte förklara det på något annat sätt. Jag känner igen Skåne och platser jag besökt när jag ser det. Hur lösryckt eller anonymt det är, så känner jag igen mig. Undrar om det också är definitionen av ”hemma”, när man känner igen sig så som jag gör. Jag har ju sagt att Skåne inte är hemma, särskilt inte efter åtta års ”landsflykt”. Men märkligt är det. Jag verkar ha rötterna kvar.
Att ha semester gör att tankarna vandrar fritt. Dagens tanke var:
Om jag får en son ska han heta Enock. Och så ska jag byta efternamn till Enalv. Då skulle min son heta Enock Enalv. Men jag är inte först ut med den tanken. På Facebook kallar någon sig för Enoch Enhalv. För inte kan väl någon heta så ändå?
