Vikt

Just nu har jag väldigt svårt för mig själv. Min vikt har slagit nya toppnoteringar och där finns en avsky. Jag försöker verkligen motverka födans effekter på min lekamen, men det är tufft. Särskilt som man under senaste dagarna haft besök där det bara varit onyttiga matintag. Men nu är jag åter ensam och får åter göra ett ryck.

De senast två kilon som tillkommit har verkligen haft en negativ effekt. De gör ont. Mina inre organ pressas och ger smärta. Det trycker också så att jag kräks på natten om jag ätit efter kl. 19. Först och främst måste dessa två kilo bort. Sedan många fler kilon.

Det problematiska är att jag är rädd för att gå ner i vikt. En rädsla som kom för några år sedan när jag upptäckte att jag med ålderns rätt inte längre har så elastisk hud. Överflödshud skrämmer mig. Man får svamp i hudvecken om man inte opererar bort överflödet. Och jag som varken tål narkos eller morfin. Jag vet att detta inte är en motiverad rädsla, för det är farligare med övervikt eller att bli nekad annan viktig operation p.g.a. vikten.

Minst 12 gånger. Har jag varit med i Viktväktarna. Man går ner i vikt, tillfälligt. Så jag vet inte. Ska jag göra nya försök med denna metod? Första gången jag gick med var för 20 år sedan. Några saker har det dock lärt mig som jag sedan dess lever efter: fullkorn och mycket grönsaker. Men där finns väl andra delar som jag inte har hållit. Tyvärr är jag ute efter genvägar (som inte finns) när jag snabbt ska få i mig mat efter en arbetsdag som tröttat ut mig till stadiet komatös. Då blir det inte så allsidigt, eller rättare sagt, inte rätt proportioner.

Allt detta gör att jag blir arg på mig själv. På min oförmåga. Jag vill ha en förändring, vilket också krävs. För jag mår inte bra. Rent fysiskt mår jag inte bra även om man rent medicinskt inte kan finna några fel i form av högt blodtryck eller så. Men just nu, värst är nog att svettas så kopiöst i värmen bara för viktens skull. Det är inte behagligt.