Dag: <span>27 november 2008</span>

Ett dygn har gått och självklart är jag nu hälsan själv. Förloppet var så snabbt att jag förstod att detta bara var en 24-timmarssjuka. Vad det nu var. Mycket sömn var nödvändigt och nu är jag redo för en arbetsdag. Jag är duktig på att planera in sjukattacker på mina fridagar för att sedan vara åställd inför nästkommande arbetsperiod. Det är inte konstigt att jag har lägst sjukfrånvaro av alla på jobbet.

På en vecka har jag hört två olika personer uttrycka att jag är så otroligt stark. Mentalt stark. Det kanske jag är? Ingenting slår ner mig. Åtminstone inte utåt sett. Ändå måste jag säga att gårdagen var bedrövlig ur två aspekter. Jag kan ha svårt att släppa vissa saker. Som skam.

Tydligen råkade jag ställa en fråga lite väl tanklöst (om än väldigt ärligt och utan baktanke) och fick veta att den inte gick att besvara då jag inte hade med saken att göra. Okej, jag skäms för att jag ställde den oskyldiga frågan, men egentligen borde jag bli upprörd över att frågan tolkades som ett övertramp. Jag gillar inte att beläggas med (egna) skuldkänslor för något som jag egentligen inte är skyldig till. Svårt att släppa.

Nästa sak var att jag möttes av okunskap och arrogans. Jag blev förbannad, vilket jag inte borde bli. För problemet ligger inte hos mig om någon annan är okunnig och arrogant. Men det blev till en personlig attack. Jag erbjöd en (behövligt) hjälp som tydligen inte var önskad (men delegerad av personens chef). Istället för att vänligt och bestämt avböja, så attackerades jag. Jag har så svårt med överseende när jag attackeras. Människan försvinner om en vecka från min värld för all framtid, men jag kan inte släppa attacken. Svårt att släppa.

Så jag vet inte om jag är så stark, för jag har svårt att slå ifrån mig. Kanske det är de mentala örfilarna jag får av andra som är så svåra att ducka för. De bränner väldigt länge. Stark är jag kanske i andra hänseenden, som att jag kan leva stå ut med mig själv. Men f*n vet om jag står ut med andra. De kan tynga mig mentalt väldigt länge.

På en anställningsintervju kan man få de mest konstiga frågor. SKTF-tidningen listade 28 av de mer märkliga och jag har bestämt mig för att besvara frågorna. Alla frågorna är autentiska.

Vilken gravsten skulle du välja? (tjänst som IT-konsult)
Till mig själv eller någon annan? Jag hade inte tänkt mig en gravsten, men de i granit verkar kanska ändamålsenliga.

Är du klar över din sexualitet? (tjänst inom telecom)
Ja, jag är varken pedofil eller nekrofil. Fast det där sista kan ibland vara svårt att avgöra.

Vilket är viktigast för dig: din fru eller ditt jobb? (tjänst som marknadschef)
Mitt jobb. Jag har ingen fru.

Skulle du kunna tänka dig att ha kjol på dig på jobbet en dag i veckan (frågan ställd till en man)? (tjänst som it-konsult)
Beror på lönen.

På vilken sida av sängen tycker du bäst om att sova? (tjänst datautbildning)
Jag har ingen sida som är bäst. Jag sover kors och tvärs, på diagonalen o.s.v.

Vilket parti röstar du på?
Det är min valhemlighet. Det får man istället ta reda på genom att läsa min politiska blogg.

Vilka är dina alkoholvanor? (tjänst offentlig sektor)
Jag brukar smörja händerna i sprit för att undvika att bli sjukskriven från jobbet. Räcker det?

Har du något mörker inom dig?
Inte mer än en Astrid Lindgren-bok.

Vet din fru om att du sökt det här jobbet?
Nej, hon existerar ju inte! Har jag ju sagt!

Är det inte lite konstigt att ha en sådan nära relation med sin mamma? (När personen sagt att hon brukade fika med sin mor)
Säkert.

Du vill egentligen inte ha detta jobbet eller hur?
I väntan på något bättre så duger det.

När var slaget vid Lützen?
Någon gång före Vietnamkriget tror jag.

När du blir arg – känner du någon gång för att slå den personen på käften då?
Alltid. Och det lär hända en dag.

Har du en massa fräckisar på lager som du kan berätta? För den som inte kan det tål inte mycket och då passar de inte här. (Sagt på kommunal förvaltning, tjänst som civilekonom).
Jag har aldrig känt det motiverat att lägga sånt på minnet, men behövs det i tjänsten så får jag väl tänka om.

Varför är du inte gift?
Är det meningen med livet?

Om du står i affären och ska köpa en tröja men den inte finns i din storlek, vad gör du då?
Slår ner expediten? Vad kan man annars göra?

Hur skulle din mamma beskriva att du ändrats de sista fem åren?
Att jag blivit rundare och mer gråhårig.

Är du religiös?
Inte den här veckan.

Vad har du som är fyrtio år att samtala om på kafferasten med någon som är tjugo?
Finanskrisen?

Tror du på utomjordingar? (tjänst i kundtjänst)
Bara om de tillkännager sin närvaro.

Kan du hantera ett hagelgevär bra? (tjänst i kundtjänst)
Nej, men jag är väl inte sämre än att jag kan lära mig.

Hur många fasta förhållanden har du haft hittills?
Inga jag vill komma ihåg.

Kan du sticka? (tjänst inom hydraulik)
Jag har kunnat.

Vem hatar du?
Ingen, det skulle ta för mycket energi.

Egentligen tänkte vi oss en man, vad är det som gör att jag ska välja dig i stället?
Jag kan bevisa att jag är en man. Bara att dra ner byxorna.

Vilka droger har du provat? (När personen svarade ”inga alls” ställdes grågan ”Så du har aldrig rökt en pipa hasch?”)
Enligt WHO:s definition på droger så har jag testat tobak och koffein.

Vad jobbar dina föräldrar med?
Att försörja mig? Nej, jag vill faktiskt inte svara på frågan.

Hur har din barndom varit? (tjänst grafisk formgivning)
Den har varit.

Svåra frågor att besvara, för jag blir mest förbannad över att en arbetsgivare alls ställt dem.

Oj? Kräkts, frossa, feber, svettningar.