Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Sitter och läser i mitt omfattande dagboksarkiv och upptäcker ett par saker när jag läser 2004 års blogg…
Ett tecken på att man blivit vuxen är när man inte ändrar datorns upplösning, inte ändrar fönsterfärg och utseende, samt inte har någon skrivbordsbild. Jag blev vuxen för typ 2-3 år sedan. Det viktigaste med en dator är att den 1) fungerar och 2) har rätt program.
Jag har inte haft hål i tänderna sedan 1997. Det är något jag fortfarande inte vant mig vid eftersom jag alltid hade 3-6 hål varje år att laga i skolåldern. Numera är det bara rotfyllningar som gäller (har tre) och utbyte av trasiga plomber.
Något jag totalt glömt är att jag suttit med i manligt nätverk på jobbet. Vad hände med det nätverket? Det lustiga är att jag nu börjar återfå minnet av det efter att ha läst om det. Och plötsligt lägger jag ihop ett och ett. För ett par månader sedan träffade jag en manlig sjuksköterska som är chef. Jag kände igen honom men kunde inte placera varifrån… Manligt nätverk! Jag tror det var han som för åtta år sedan sa ”man måste anstränga sig som man inom sjukvården att inte avancera”. Han har inte ansträngt sig. Och jag kände inte igen mig i det uttalandet då, och inte nu heller. För jag kämpar. Inte så mycket för att avancera, men för att få hävda min rätt, min person och min kompetens. Jag blev under så många år illa bemött och det sitter delvis i ännu. Ibland när jag fortfarande hör ”vi kan inte ge dig mer i lön, för då kommer dina kvinnliga kollegor att klaga då de också vill ha mer i lön”, så kan jag bemöta det. Med ”enligt kollektivavtalet så ska lönen vara individuell och inte jämföras med någon annans”. Jag behöver inte kämpa lika hårt som tidigare, men kämpa måste jag. Om det borde jag återkomma till en annan dag.
Men något mer att säga har jag inte i dag.
