Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Nu har släkten pratat ihop sig (jag fick yttra mig). Vi avvecklar graven för min mormors mor och mormors far. Graven har funnits i 40 år och nu hade gravstenen (nästan) fallit, vilket kostar en del att få tillbaka på plats. Jag minns inte mormors mor och jag tror inte någon av mina kusiner är intresserade av gravvård för några som man inte hade nära relation med. Ändå blir jag faktiskt lite ledsen. Graven tas bort. Spåren från mitt ursprung sopas undan. Det känns så. Men rent logiskt är det korrekt att vi nu gör så här.
För några år sen letade mamma och jag efter hennes farmors och fasters grav. Borttagen! Det kändes jätteledsamt! Men samtidigt… Det finns inga ”barn” kvar till Gammelfarmor i livet, så…
Kvarvarande barnbarn börjar bli gamla och kan inte sköta graven. Vi barnbarns barn hade aldrig någon relation, kände inte mormors mor/farmors mor eller mormors far/farmors far, men vi blev ändå tillfrågade. Att laga och resa stenen var en överkomlig kostnad, men sköter ingen graven så tas den ändå bort efter 25 år och i det här fallet har det gått mer än 40 år. Även om graven tas bort så vet vi alla var de ligger.