Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Det var svårframkomligt i dag när jag kom till jobbet. En taxibil körde över en cyklist. Jag myser riktigt gott i min svarta själ när jag ser sådant här. Cyklister är ett enormt problem då de aldrig (undantagslöst) anser att trafikregler gäller just dem. Jag tror inte det i dag blev allvarligare än ett ömt knä och en utskälld chaufför. Utan att ha bevittnat själva händelsen, så kan jag inte annat än förutsätta att det var cyklistens fel. Erfarenheten säger det.
Annars började dagen med ett besök hos sjukgymnasten. Eftersom jag inte hade en bra dag i går, så hade jag inte en bra dag i dag heller. Migrän dag 2 känns. Därför tog jag det lite lugnare på sjukgymnastiken och pratade mest.
Sedan var det full rulle som alltid på jobbet. När jag berättar för utomstående att jag aldrig kan ta mig in på jobbet utan att behöva knuffa undan alla som väntar på mig, tror de mig inte. Men jag känner faktiskt inte heller någon annan som har någon liknande situation där folk blir galna om jag inte är tillgänglig precis när de anser sig behöva mig. Och det är mest dumma saker man vänder sig till mig om. Av någon anledning är jag förstahandsvalet oavsett vad det gäller. Jag gillar inte det.
Jag satt också i dag i ett litet arbetsmöte med två andra – jag vet inte hur många gånger det bara sprang in folk till oss som ville mig något. Inte heller så att någon bad om ursäkt att de störde eller bara vände och gick när de såg att jag var upptagen. Nej, alla envisas alltid med att ”bara” störa mig med en ”enkel fråga”.
Annars är det som vanligt på jobbet. Jag störs av högt och lågt. Och springer på en massa möten och får en massa interna telefonsamtal. Jag var också i dag referens för några chefstillsättningar. Och nästa vecka ska jag själv intervjua personer som sökt chefspositioner. Det tar med andra ord också tid att vara facklig och allt vad det innebär.
Det som stressar mig värst just nu (förutom att jag snart ska ha semester) är alla studenter som jag ansvarar för. Kommande år ska jag hitta 300 praktikplatser per år. Samtidigt som jag nu också ska börja ersätta vakanta tjänster.
Sa jag att jag har mycket att göra?
Och så är det internationella MS-dagen i dag…
Kommentarer stängda