Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
I morgon är det dags för min föreläsning som ska ta två timmar. Föreläsningar ger jag nästan varje vecka, men i olika ämnen. Nu visade det sig att alla inte kunde komma i morgon, och det beklagade man genom att påstå att det är så roligt med mina föreläsningar och att jag är sådan utmärkt pedagog?
Nej, det tycker inte jag. Visst, jag kan mitt ämne (annars skulle jag inte föreläsa), men det är väldigt svårt att lära ut något begripligt. Jag har en inneboende logik i det jag kan, men det är nästan omöjligt att då lära ut något om inte mottagaren också har samma inneboende logik. Och det är något man får genom erfarenhet. Därför försöker jag prata oavbrutet för att få sagt så mycket som möjligt och med hopp om att kanske någon lite droppe går att förmedla. Den här gången när jag håller i min föreläsning (som jag faktiskt gett tidigare i annan skepnad) väver jag in så mycket annat också för att försöka skapa en helhet även om allt kanske inte borde ingå i den här föreläsningen.
Varför jag har så lätt för det här ämnen, men andra så svårt (även om de finner det intressant), tror jag beror på mitt linjära tänkande och lätthet för att följa regelverk utan att ifrågasätta. Däremot så ifrågasätter jag allt runt omkring och försöker se problem innan det är problem. Jag lever med en helhet. Den där blicken för helhet gör att allting också blir väldigt logiskt. Och det är den här logiken jag försöker lära ut.
Dagen som var i dag, var annars lite jobbig. Flärdtjänst. Först får jag ingen bil, sedan utebli bilen, så kommer nästa bil som är försenad och där chauffören får för sig att gå och röka och läsa sms. Och ovanpå det valde han vägen med mest trafikstockning. Det tar 14 minuter hem. I dag tog det 110 minuter allt inräknat.
Och jag försökte mig på egenträning igen i morse före arbete. Det går väldigt dåligt med stavar. Jag har för dålig balans. Det känns bättre med rollator, för då klarar jag rent fysiskt att gå längre och snabbare. Nåja. I morgon ska jag till sjukgymnastiken igen. 1-2 gånger per vecka sedan 1½ år tillbaka.
Jag har just nu bara en önskan. Att bli klar med sjukgymnastiken, få arbeta full tid och ha tid med en fritid som inte är vila. Snart har det gått fyra år sedan jag försämrades och vet fortfarande inte om det är för alltid eller något övergående. Jag kämpar på, men är trött på att inte få vara den jag är.
Men om jag är en pedagog? Jag vet inte. Men jag gillar att mässa.
Kommentarer stängda