Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Ledig dag 1 av 5. Hänvisning för jobbmejlen. Röstbrevlåda inkopplad på tjänstemobilen. Ändå. Jag har fått göra akutjobb via mejlen i dag. Ibland tror jag att jag är den enda som kan lösa uppkomna problem eftersom man tar kontakt med mig när jag är ledig. Det är tur att jag kan svara och lösa problemen, annars hade det känts surt att behöva störas med ovidkommande som jag ändå inte hade kunnat göra något åt.
Med tanke på dagens arbetsinsats började jag åter fundera på det där med manligt och kvinnligt. Jag har hela tiden trott att jag lämpat mig för vissa saker som man, att jag har ett manligt tänkande. Nu börjar jag omvärdera den villfarelsen. Det har inte med kön att göra. Tror jag. Jag måste erkänna att jag har ett logiktänkande vars struktur påminner om ett Excelark. Jag sorterar in information i små rutor och gör sedan kopplingar mellan olika celler som ger ett visst utfall av matematisk ekvationslogik. Trots att jag är urusel i matte. Men jag kan detta med kombinationer av koder, statistik, utfall, tolkning. Och det märkligaste är att jag inte glömmer någonting. Allt jag hört/läst/sett på jobbet minns jag. Alla diskussioner. Beslut. När det sas, i vilket sammanhang. För nio år sedan gjordes en neuropsykologisk utvärdering av mitt minne (med tanke på ms) som kom fram till att jag har minnesstörningar men inte när jag är i tjänst. När jag är i tjänst har jag en A-personlighet som överutnyttjar min mentala förmåga där jag inte tillåter mig själv att sortera bort något. Med risk för utbrändhet. Så nej, det är inte manligt/kvinnligt – det är min grundpersonlighet, oklart om det har alls med ms att göra. Därför är det också så lätt för jobbet att kontakta mig i alla möjliga frågor, för när det gäller arbetet så är jag ett uppslagsverk.
Och det imponerar på mig, jag har svårt att förstå varför det är så här. Skillnaden mellan min minneskapacitet arbete kontra fritid. Varför glömmer jag så mycket viktigt som jag behöver komma ihåg? Som detta med att skicka in blanketter till myndigheter. Eller ringa viktiga samtal. Eller allt annat som jag behöver göra i vardagen som rör mitt privata liv? Kanske inte imponerande, snarare fascinerande. Varför fungerar inte Excelstrukturen utanför jobbet? Kanske det är ett bevis för något annat – jag kan verkligen slappna av när jag är ledig, vilket får konsekvenser.
Kommentarer stängda