Dag: <span>23 april 2015</span>

Sånt jag är försiktig med att skriva om. Som att en bekant efterlysts av Missing Peoples. Någon jag känt hela mitt liv och som var bästa kompis med min far. Jag förstår utfallet. Jag förstår det bakomliggande. Jag förstår varför många andra också lagt locket på. Hänsyn.

Det är därför jag ofta skriver så opersonligt i min blogg. När det börjar gränsa åt andra människor så tar jag hänsyn. Om mig själv kan jag skriva vad som helst, men inte om det berör min interaktion med andra. Jag har funderat lite på varför jag kunde skriva så mycket mer förr, men då berörde det ofta människor som jag umgicks med som också fanns på nätet. Vi skrev om varandra och då blev där ett helt annat sammanhang.

Så befriande det skulle vara att inte behöva visa hänsyn! Då skulle man också se att mitt liv inte bara är sjukdom eller arbete.

Det är mystiskt hur trött jag blir efter sjukgymnastiken. Dagen efter. Ögonen går i kors. Jag kan inte tänka. Orkar ingenting annat än sova. I ungefär 14 timmar efteråt. I och för sig ger jag allt på träningen som blir väldigt intensiv. Och detta efter att jag arbetat heldag. Kanske det är tillåtet att bli trött, men så här trött?! Nej, jag har inte sovit hela dagen eftersom jag kände att jag var tvungen att fylla på snuslagret. I helgen hinner jag inte. Det blir av nu. Ny bärbar dator. Plus iPad. Plus extern hårddisk(?). Plus lite nya kläder (vårgarderoben behöver fyllas på med byxor, skjorta, jacka och sommargubbkeps). Japp, här ska det spenderas!