Dag: <span>2 juni 2015</span>

I dag tog jag mig tid att läsa ett examensarbete där jag bidragit som intervjuoffer och ”expert” inom området. Intressant läsning med intressanta slutsatser, och då syftar jag inte på vad jag sagt eller gjort. Jag måste erkänna att jag var smått skräckslagen när jag läste slutprodukten eftersom jag inte visste hur det jag sagt skulle användas. Dessutom visste jag inte att jag skulle vara angiven som källa med namn då jag hade föreställningen att jag ställt upp som anonym. Men det är jag som har dålig koll och bara hoppar på saker utan att ta reda på förutsättningarna. Det märkliga är annars att jag av en annan student i dag benämnts som expert. Vilket också den förra studenten påstod och samtidigt försökte rekrytera mig till att bli lärare. Jag förvånas även om jag är medveten om att jag är expert i ämnet. För jag känner inte av att det är en kompetens som värdesätts nämnvärt mer än i teori. Jag skulle gissa på att studenter imponeras mer än arbetsgivaren. Och jag vill egentligen inte vara expert. För det handlar bara om att jag har en korrekt nivå av kunskap som alla kollegor borde ha. Jag har ingen ”utöver”-kännedom. Men om andra är underutbildade så framstår jag ju självklart som en expert i sammanhanget. Upprörande. Dessutom är förväntningarna högre på mig i egenskap av expert. En roll jag känner mig obekväm i.