Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Småduttar beskriver vad jag gör på jobbet. Det jag försöker lägga mest tid på just nu, även om det också blir sporadiskt flera gånger per dag, är att uppdatera intranätet. I min värld är detta något som är högprioriterat, men som ändå får stryka på foten. Mest för att andra inte förstår vikten av något så trivialt som att uppdatera en hemsida. Nå, men det är där vi har alla våra föränderliga rutiner! För två år sedan fick jag ett mejl från en kollega som ville att jag skulle ändra en felaktig mening. Det hann jag i förra veckan. Ja, det ligger på den nivån. Jag glömmer inte bort, jag hinner bara inte.
Men just inför den här sommaren måste jag göra stora förändringsarbeten på intranätet. Mycket ny personal som inte har saker i bakhuvudet som alla vi andra. Jag får frågor närapå dygnet runt från kollegor om saker som faktiskt finns på nätet, men de tycker det är lättare att kontakta mig än att gå in och läsa på en sida. Det tycker jag är upprörande, för källan ska vara just nätet. Och jag arbetar inte eller är tillgänglig särskilt många timmar per dygn. Det man inte kan memorera måste man kunna finna på annat sänt än att behöva jaga mig. Svårt att få in den rutinen hos folk. Trots att de vet att jag blir irriterade på dem, så slutar de inte fråga ”oraklet”.
Jag kommer ständigt tillbaks till det där – att man har så svårt för att memorera saker, eller själv skriva ner stödanteckningar för sådant som är isolerat till ens egna arbetsuppgifter. En uppgiven kollega frågade mig i dag om jobbet kanske var för avancerat att lära sig. Njae… Det är inte avancerat alls. Det handlar nog om självförtroende, våga ta initiativ, logik och självständighet. Rädslan att göra fel är irrationell. Men fel blir det om man saknar självförtroende, initiativförmåga, logiskt tänkande och självständighet. Jag vill inte vara en livlina åt andra, för det tar tid och kraft från det jag är anställd att göra. De i sin tur är anställda att kunna och utföra sitt arbete. Undrar vad de är rädda för egentligen…? Jag som är så snäll, utom när jag blir förbannad och får andra att gråta.
I morgon behöver jag bli klar med uppdateringen av intranätet. För därefter ska jag släppa mina egna arbetsuppgifter för att rädda semestersituationen. Ingen förstår det heller riktigt – att jag har egna arbetsuppgifter. Men mina arbetskamrater har en gemensam yrkestitel och delad arbetsbörda. Jag har en unik yrkestitel och ingen kan mina arbetsuppgifter. Att jag då ska ersätta andra yrkestitlar beror på att det en gång i tiden också var min. För sex år sedan.
