Sommar/jobb


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

De flesta dagar den här sommaren har varit soliga och varma balkongdagar. Trist nog har jag inte varit på balkongen på hela sommaren, för jag har aldrig varit hemma dagtid. Balkongtiden är mellan 11-14 när solen lyser på balkongen. Japp, exakt den tiden jag aldrig varit hemma. Som i dag, då var det optikertiden. Kan jag hoppas på morgondagen?

Det märkliga med denna sommar är att jag haft dagliga ärenden. Alltså, jag har haft tider att passa. Ställen att besöka. Någon slapparsommar har jag inte haft. Kanske jag arbetat för mycket också, även om det totalt sett bara varit knappt en vecka på månad. Men nästa vecka har jag en riktig ledig vecka (förutom helgarbete). Då tänker jag strunta i alla måsten, alla ärenden, alla möten. Nästa vecka rensar jag min kalender och tar dagen som den kommer. För sedan smäller det.

Jag börjar se hösten nu. Jag börjar förstå vad som förväntas utav mig. Det blir åter sjukgymnastik en gång per vecka. Det blir fortsatt kognitiv träning för att motverka panikångest (som jag numera får nattetid). På jobbet har jag nu fått veta deadline för mitt projektarbete som jag precis hunnit påbörja. Alla arbetsdagar augusti/september är inbokade och inrutade. Vissa delar av mina arbetsuppgifter kommer jag inte att hinna med under kommande året, men jag har redan börjat dumpa över på andra. Men där är också det oförutsedda, vilket jag räknar med och får ta då.

Eftersom jag gjort skägget till en daglig följetång… Det börjar bli ostyrigt nu. I går råkade jag tugga på mustaschen när jag åt lunch. Knävelborrar nästa? Men det är nu jag saknar hår på huvudet. Långt sådant. För jag vill också ha en man bun!

||||| 0 I Like It! |||||

2 kommentarer

  1. Du är en upptagen ”ung” man.
    Så är det bara!

    6 augusti, 2015
    • Jontas sa:

      Ja, jag hinner knappt med mig själv eller Netflix! 🙂

      11 augusti, 2015

Kommentarer är stängda.