Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
På skakiga ben steg jag in på jobbet efter morgonens sjukgymnastik. Nej, det hade ingenting med sjukgymnastiken att göra, då den gick galant. Fortfarande vet jag inte riktigt om jag får gå på sjukgymnastiken då jag inte längre räknas som rehabpatient, utan snarare är personal med friskvårdsönskemål. Men de ska försöka smyga in mig, vilket är märkligt eftersom jag trots allt är patient med en kronisk sjukdom där jag behöver habilitering om än inte re-.
De skakiga benen berodde på att jag inte visste hur arbetskamraterna skulle reagera på mitt manliga och sexiga überskägg. Jag var nervös totalt i onödan. Värst hade väl varit om de inte noterat min muskighet, men jag fick nästan stående ovationer när jag klev in på jobbet. Först konstaterade de att jag hade skägg, för att i nästa andetag påstå att skägget klädde mig och att jag borde skaffat skägg långt tidigare. Men så jobbar jag bara med kvinnor, då det är klart de blir till sig av ett skägg. Stötte också på en tidigare (manlig) kollega som avundsjukt frågade om jag drog några fördelar av skägg. Tja, beundran? Så nu skulle han fundera på att låta stubben växa till skägg han också. Ja, det tycker jag! Karlar ska ha skägg! Det hör liksom till. Lika naturligt som kvinnor med håriga armhålor och ben. Allt annat är ju en avart. Behåring är uppfriskande.
Vad sjukgymnasten tyckte? Han undrade om jag kompenserade det rakade huvudet med ett helskägg. Öh, nej? Jag försöker bara framhålla min manlighet. Eftersom den ifrågasätts. Det han kunde konstatera är att skägg är bra, för det är en självförtroendeboost. Är det? Men jag går mer rakryggad.
Och så fick jag för en arbetskamrat redogöra för hur man sköter ett skägg korrekt. Fick också frågan om jag inte blev varm i skägg. Nej, jag blir inte varm av skägg, även om jag är het i skägg. Och det kliar inte. Jag känner inte mitt skägg alls, känner inte att jag har något i ansiktet. Jag ser inte mitt skägg heller, om jag inte tar selfies (oh, det kanske man borde göra?). Om jag tar på mitt skägg så nästan kittlar det, eller om det bara är som det pirrar till mellan… *blir taktiskt* öronen… på mig.
Hann jag arbeta i dag? Tveksamt. Hade besök, icke-arbetsrelaterat.
Första officiella arbetsdagen… Självklart. Migrän.
2 kommentarer