Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Långsam återhämtning. Nu när jag mentalt börjar upptäcka omvärlden, så kommer också minnen till mig. Från gårdagen. Där jag fick flera arbetsuppgifter att utföra. Jag antecknar aldrig något när det sägs/bestäms, utan jag sitter nu och skriver stolpar som jag ska mejla mig själv på jobbet så jag vet vad det är jag måste ta itu med. Kul, en lördagskväll.
Samtidigt kunde jag äntligen sälja andra arbetsuppgifter som jag ändå redan gett upp, men nu har lyckats knyta det till person/er. Eller, det kanske är lite mycket sagt. Många av mina gamla arbetsuppgifter har spritts ut så jag och en till kan jobbet, vilket är ett sätt att säkerställa kompetens att den inte går förlorad. Det betyder att jag får ersätta de andra som tar mina arbetsuppgifter när de är lediga. Två ska kunna arbetet, men jag är alltid en av de två. Vem den andra personen är varierar. Men det som är lite roligt är att eftersom andra får ta del av mina arbetsuppgifter så avancerar de också till annan titel. Eftersom det är avancerade arbetsuppgifter. Jag har alltid ifrågasatts varför jag inte hinner grundtjänsten och om det jag gör verkligen är nödvändigt. Nu plötsligt har man förstått vad det handlar om, och ytterligare en får lämna grundtjänst för att utföra avancerade arbetsuppgifter. Varför jag nu plötsligt fått med mig chefer är lite förvånande. Att det dröjt så länge. Är det bara jag som initialt sett behov, efterfråga och har kännedom om verksamhet? Elakt, kanske. Men det har också sagts till mig: ”vi förstod aldrig”, när de sedan kommit och nästan bett om ursäkt. För jag har alltid skrikit högt när jag inte involverats, utan i efterhand fått rätta till och förklara för chefer om konsekvens av märkliga beslut. Senast för ett par dagar sedan exploderade jag och såg skräcken. Man hade gått förbi mig och ställt till ett helvete för verksamheten. Ibland glömmer man min roll, att jag finns och vad jag är till för; verksamhet och kunder. Varför man har så svårt för att se konsekvenser är lite märkligt. Men så tänker jag tusen mil i förväg och ser alla typer av scenarier framför mig.
Ibland låter det som om jag vore väldigt märkvärdig och otroligt kompetent. Nja… Nej! Jag har bara ett otroligt minne och väldigt mycket erfarenhet (efter +23 år). Jag förstår sammanhang. I går fick jag använda minnet på ett oväntat sätt.
Chef 1: Nej, jag har inget minne av någon sådan diskussion eller hur beslutet kom till. Kan inte ha varit under min tid.
Chef 2: Men det är ju så konstigt!
*jag tjuvlyssnar och kan inte hålla käften*
Jag: Två år sedan. Person A meddelade chef 1 om det och varför. Vi gillar det inte. Konsekvenserna är… Men ingen bryr sig och har inget gjort åt det på den här tiden.
Chef 2: Wow!
Chef 1: Ja, nu när du säger det… Så var det ju! Det måste ni rätta till omgående.
Jag: *himlar med ögonen så som jag gör i tid och otid*
