Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Eftersom jag blivit så himla aktiv på Instagram, så får jag lite mindfucks. Språkmässigt. På Instagram kör jag enbart på engelska, så det blir lite krock när jag ska blogga här. För så fort jag ska skriva något nu så börjar jag tänka på engelska. De senaste dryga 15 åren tror jag att jag skrivit två bloggposter på engelska (och fått klagomål), så jag ska försöka hålla mig till svenska här.
Att det plötsligt i somras blev engelska på Instagram beror på skägget. Bilderna drog till sig icke-svenskar och jag tyckte synd om dem, så då skiftade jag över till engelska. Som i sin tur ledde till fler följare. Själv följer jag ovanligt många från Sydamerika, Spanien, Frankrike och Italien. De skriver på sina egna språk, vilket är helt okej då jag förstår (tack, 13 terminer franska och medicinskt latin).
Samtidigt blir jag ändå lite sugen på att börja blogga på engelska, men ser egentligen inget behov av det. Om jag nu bara kommer ihåg att det är svenska jag ska använda här.
Lustigt, men även jag har börjat instagramma på engelska. Eller BÅDA språken. Där är ju så många fler människor, på nåt sätt och en vill ju gärna förmedla nåt så alla förstår.
Jag gillar dina skäggbilder. Tycker att du påminner om Henry i Cucumber.
Det jobbiga är att hashtagga (svengelska, I know). Borde ju ha standardtaggar sparade någonstans, men det kräver också lite arbete. Försöker komma ihåg två taggar som kan leda till att jag blir uttagen till en viss organisation. Tycker fortfarande det är fascinerande att se skäggutvecklingen, men jag skäms också lite för alla selfies jag lägger överallt. Samtidigt är det att skapa ett minne att kunna gå tillbaka till. Men det konstiga är hur många timmar per dag som går åt till att (inte vårda skägget) svara på arbetskollegors frågor kring skägg. Som om jag var först i världshistorien med skägg.