Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Man kanske inte kan tro det, men jag gillar människor. Jag pratar med alla. Jag är nyfiken på alla. Dessutom är jag väldigt försiktig med att snubbla över fördomar. Det finns inga illegala människor. Alla har ett människovärde oavsett vad man tycker om deras handlingar. Jag försöker att inte låta mig styras av rädsla för det okända. Av någon anledningar så har jag lätt att prata med alla, eller om det är de som uppfattar mig som öppen och väljer att öppna sig gentemot mig. Okej, barn har jag svårt för. Kanske för att de är svårare att läsa av och bedöma. Eller nåt.
Det är ändå fantastiskt hur man faktiskt kan komma i kontakt med människor i/från hela världen. Även om det finns kulturella och religiösa skillnader, så finns där något allmänmänskligt som kan bli en gemensam beröringspunkt.
Jag måste säga att min blogg öppnade upp för kontakt med andra i landet. Med Instagram har jag fått kontakt med människor från hela världen, där allt inte sker offentligt på Instagram. Det är berikande. Gör mig glad. Små korta meningar kan också göra att man känner samhörighet. Det krävs inte långa utläggningar. Personkemi brukar man kunna känna av ganska omgående. Men. Min förutsättning för detta är att jag behärskar engelska (någorlunda) och att mottagaren har snarlika erfarenheter av språket. Utan engelskan hade det inte blivit något. En annan förutsättning beträffande engelskan, är att om man har kontakt med personer som har engelska som modersmål, så bör man känna till speciella referenser som finns i engelskan men inte i svenskan. Annars kan missförstånden bli… förödande.
Jag jobbar borta och vilar hemma – det finns inte så många andra fysiska rum för mig. Ändå känner jag mig internationell och berest tack vare Internet. Jag känner mig inte isolerad.
Kommentarer stängda