Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
I dag blev rosetten i skägget en hit. Det är några månader sedan sist, men nu är skägget så stort och markant, att rosetten sticker ut desto mer. Hur många tog foton på mig i dag? Resultatet sms:ades och hamnade på Instagram (första gången jag haft med någon mer i bild, så det var inte en selfie). Hela tiden sa jag att jag skulle glömma bort att jag hade rosett i skägget. Och jag glömde. Stod och pratade med en fnittrig läkare och trodde bara han var allmänt glad. Tills arbetskamrater senare sa att han hade stått och sneglat och fnissat ganska länge åt min rosett. Tja, jag är en ständig källa till glädje.
Diskussionerna fortsatte i dag. Förmodligen kommer jag att börja arbeta heltid efter fjorton år. Sjukersättningen kan vara vilande på FK. Och vill jag inte fylla upp min tid till heltid, så kan jag välja del och utifrån det får en nedräkning av sjukersättningen som jag då får lov att behålla till viss del. Det jag mer måste tänka på att vissa andra försäkringar verkar bli förbrukade och inte går att återfå om jag inte kan arbeta mer än mina 75 %. Jag får forska mer i detta.
Villkoret är att jag kommer att arbeta en dag extra per vecka och då hemifrån på distans. Men inte med det som är mina ordinarie arbetsuppgifter, utan då måste jag gå tillbaka till min ursprungliga grundtjänst som jag inte haft på fem år. Om än för en dag per vecka. Varför? För det första finns ett behov av den typen av personal. För det andra så är jag känd som en snabbskrivare, vilket är ovanligt. Jag skriver med hastighet av 6-10 tangenttryckningar per sekund. Men jag får fundera på om detta är något jag vill och om jag verkligen klarar av att arbeta så mycket.
Men det verkar fortfarande vara så att jag kommer att få ett annat arbetsrum på jobbet och därmed få sitta ensam utan studenter. För det är tufft nu när 5 parallella klasser ska ha praktik antingen samtidigt eller direkt efter varandra. Vi har studenter alltid och de får som oftast sitta hos mig som har ett extra skrivbord hos mig (och extra stort rum som jag också fick på grund att rollatorn inte annars får plats, men den får inte plats heller nu när jag har extra skrivbord).
Jag håller annars på att renodla min yrkesroll på eget initiativ nu. Jag vägrar vara behjälplig då jag upptäckt allvarliga fel och brister som aldrig tagits på allvar. Så jag håller på väldigt mycket med ekonomi och statistik. Samt är med och utvecklar en ny version av ett datorprogram där man blivit beroende av min input i precis allt.
Det är det som är mitt problem. Jag har fotografiskt minne, men inte till sådant jag sett, utan till sånt jag hört. Därför får jag så mycket frågor samt att jag inte kan låta bli att lägga mig i när jag hör något som är felaktigt.
Och så har vi min 15-åring. Ja, jag säger ”min” då jag tagit på mig papparollen. I dag tvingade jag honom i säng när jag såg att han var på nätet kl. 04 (i USA). Han gnydde lite, men lydde. Sex timmar vaknade han. Ja, då var det hans riktiga pappa som tvingat upp honom ”utan anledning”. Nå. Vi är hårda mot honom.
Oj, jobbet igen. Det är dags för mig att föreläsa för läkare igen. De behöver lite pekpinnar ibland och då brukar man skicka fram mig, för jag vågar prata inför en väldigt stark profession samt klarar av att bemöta alla diskussioner som uppstår. Som grupp vägrar de lyssna på mig, men enskilt så har de ändå tagit åt sig men prestige gör att de inte kan erkänna det inför varandra i grupp. Nåja. Som sagt är jag van vid det här laget.
Kommentarer stängda