Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Som jag tidigare nämnt (jag hinner nämna mycket under 18 år i en blogg) så förutsattes jag mer eller mindre få barn när jag var 17 år. Och sedan vid 31 år. Anledning: För det var då mina föräldrar fick mig. Men jag ska inga barn ha, och periodvis har det funnits en sorg i att släktgrenen dör ut med mig. Även om jag vet att ömma modern inte vill bli farmor (liksom jag så gillar hon inte barn).
Men så pratade vi lite om detta för någon dag sedan. Min svenska kusingrupp. Ja, alltså vi som är barnbarn till min mormor och morfar. De fick fem barn (inkl. ömma modern). I sin tur fick de 11 barn (mina kusiner inkl. jag). I denna kusingrupp är vi mellan 31 och 56 år gamla. Med andra ord så har vi förmodligen gjort vårt vad gäller barnalstrande. Resultat? Fem av elva har barn. Sex av oss har det inte!
Varför? Tänk, mer än 50 % av oss har inte barn, men varför?! Kan inte? Vill inte? Hann inte? Jag har ingen aning, mer än för egen del. Men jag sörjer inte längre. Istället känns det som en lättnad. Det enda jag egentligen saknat på riktigt genom åren, är syskon.
På jobbet i dag (ja, jag är frisk nu och har jobbat) pratades det om barnafödande.
Arbetskamrat 1: Jag kände modersinstinkten direkt!
Arbetskamrat 2: Nej, den infann sin inte direkt…
Jag: Du väntar fortfarande på att den ska infinna sig?!
Arbetskamrat 2: Jo, men jag tror den börjar komma nu så smått. Han är 42.
