Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Nu återstår endast en semestervecka innan helvetet fortsätter. Det är verkligen på den nivån. Långt ner i underjorden av ångest och förtvivlan. Jag har kollat jobbet varje dag under min semester, för att inte överrumplas när jag är åter. Det lär jag bli ändå, men genom att läsa alla meddelanden jag fått under sommaren så har jag ändå förberett mig med att lägga upp en mental struktur för hur jag ska tackla första dagarna när jag är tillbaka. Jag har inte utfört något arbete under semestern, bara läst. Okej, jag fick göra en akutsak för några dagar sedan, vilket räddade mig från timmar av arbete, istället för som nu offra en minut.
Vad är problemet med mitt jobb? Ja, det undrar jag också. Det går utför i rasande fart. Det har fullständigt brakat ihop och jag känner att allt kommer att hamna hos mig att reda upp. Hur man än vrider och vänder på det, så är jag den enda som är effektiv, kunnig och närvarande. Egotripp? Nej. Oumbärlig? Nej. Det var lättare när man inte såg mig. Nu utnyttjas och beordras jag göra sånt som överstiger min energinivå och arbetstid. Jag säger nej hela tiden, men då får man alltid det till att jag arbetsvägrar. Hösten kommer att bli en större katastrof än någon kan föreställa sig, och jag vet inte om jag accepterar det utan att vara obekväm. Jag är alltid obekväm. För jag är aldrig tyst. Som jag förstår det så är man nu väldigt rädd för att förlora mig, men… Jag är inte skyldig någon något. Nu när fyra heltider slutar så vill jag inte behöva utstå att behöva utföra nio personers arbete. Och det värsta man kan säga till mig: Bara du gör good enough. Nej, allt ska utföras med perfektion och av tillräcklig personalstyrka. Det har haltat i mer än fem år. Är det inte dags att göra något åt det?
Söndag. Soligt. Det är verkligen hett på min inglasade balkong trots att jag inte har stängt den helt. Nu är det sent på sommaren att solen inte riktigt når en när man sitter på balkongen. Trist. Jag har inte suttit något i direkt solsken denna sommar när jag varit på balkongen. Det har mest varit mulet och regnigt väder. Däremot är det väldigt skönt att sitta där på natten, frisk luft men ändå varmt. Utan inglasning hade det varit svinkallt att vistas där i sommar.
Det sorgliga med semestern är att jag under en månad inte varit längre bort än 250 meter. Flärdtjänsten är största problemet, och i kombination med dåligt väder, så har jag inte känt mig motiverad för några utflykter. Att stå ute i regn ett par timmar för att invänta en bil som kanske kommer, har inte varit särskilt frestande. Bara påfrestande. Och detta att jag är så enormt trött. Våren har varit kämpig på jobbet och med vetskap om vad hösten kommer med, så har jag behövt vilan. Det sägs att man behöver en veckas vila direkt när man går på semester, men jag har fått vila i fyra veckor för att kanske uthärda hösten. Jag blir mest upprörd.
Nå, jag har sparat till ytterligare ett par veckors semester. Frågan är om jag kan ta ut dem när eventuellt min… Ähum… kanske… kommer… från… Turkiet. Förra året sa jag samma sak om… Australien. Tja. Kanske jag behöver lite förströelse och inte bara arbete…
