Dag: <span>15 oktober 2017</span>

Ibland förstår jag ingenting. Att jag enbart för min hemsida och på min dator fått 404 Not found har jag inte kommit underfund med. Men i dag råkade jag krascha datorn och nu verkar allting fungera normalt. Annars känns det som om jag snart borde köpa ny dator ändå, men jag vill inte. Varför har alla datorer numera så små hårddiskar? Varför har de blivit en fjärdedel så stora för lagringskapacitet? Dessutom är jag väldigt missnöjd med Microsofts operativsystem. Visst, jag kan tänka mig köpa en skitdyr Appleprodukt med lika lite lagringskapacitet, men det kräver så många andra Appleprodukter att koppla till. Nå, skit samma. Är jag totalt utan dator så har jag fortfarande min jobbdator som duger utmärkt till det lilla jag behöver en dator till.

En vecka efter operationen. Jag har fortfarande skitont och har fått dubbla budskap. Skriftlig information jag fick efter operationen säger ”smärtan avtar efter ett par dagar, men ökar den efter 3-4 dagar så är det infektion och sjukvård bör sökas”. Muntlig informationen jag fick efter operationen: Efter några dagar blir smärtan värre för att senare avklinga. Nå, men nu har jag ätit värktabletter i en vecka och har skitont. I morgon är sjukskrivningsveckan över och jag återgår som vanligt i arbete. Egentligen hade jag nog kunnat arbeta redan efter ett par dagar, men trots allt är det en kirurg som utfört en käkoperation. Det är inte ett litet tandläkarbesök för utdragning av tand.

Och det är lite jobbigt när det kommer till kost. Får jag näring och energi i mig? Får jag tillräckligt i mig? Jag kan fortfarande inte tugga, utan lever på pudding, soppa, gröt och glass. Soppan är det enda som är näringsrikt och jag kan bara hälla i mig 1 dl. Mätt blir jag på tabletterna, 17 tabletter per dag uppdelat på sex tillfällen.

Jag borde ringa kirurgen och fråga om jag kan förvänta mig någon vändning snart. Jag borde också ringa försäkringsbolaget om att jag fått elscooter. Jag borde också ringa neuro för boka insättning av ny läkemedelsbehandling. Jag borde också ringa röntgen och fråga vem som skrivit remiss då jag fått en väldigt oväntad kallelse. Jag borde också ringa min tandläkare som vill byta fyllning i en gammal tand om ett par veckor. Jag borde ringa flärdtjänsten då jag har nytt hjälpmedel som ska in i deras bilar.

Jag hinner inte med alla måsten. Allt är prioriterat. Men jag måste också arbeta. Och i veckan ska jag åter ut på elscootern med arbetsterapeuten.

Ömma modern var här fyra dagar för min operation. Hon kommer igen snart. Varför? Jo, hon är nu pensionär. Eller, nästan. Åldern är nu passerad men hon ska i några år till arbeta 20-40 %.

Jobbet. Hemskt att vara frånvarande en hel vecka. Mitt jobb, alltså. Vi har all time high just nu beträffande studenter. Jag hinner inte handleda i den omfattning jag borde. Egentligen hinner jag inte utföra mitt jobb alls, för jag är fullt uppbokad av möten. Det som tar all min arbetstid numera är fackliga möten (där jag är skyddsombud för en hel arbetsplats då de tre andra fackförbunden saknar både ombud och skyddsombud – jag är skyddsombud för 20 personer i vanliga fall, just nu för 300 personer) och möten kring organisatorisk utveckling (jag får höra att jag är ett chefsstöd, de måste bolla frågor med mig då jag dels kan bakgrund och dels ser konsekvenser i förväg).

Okej, det är bara dag sex efter operation. Men Guuuuuuud vad det gör ont! Och detta vill de att jag ska genomgå en gång till om tre månader för andra käken? Men på en punkt håller jag inte med dem. Detta är inte värsta tänkbara smärta. Visst, det är en hemsk fysisk smärta, men det är värre att ha neurogen/neuralgisk smärta där man får droga sig till att bli omtöcknad. I know…

Jo, en sak till då om smärtan i käken. Det är tre typer av smärta samtidigt:

1. Såret i tandköttet, där de drog tand och sedan fick sy efter att ha tagit cysta och visdomstand.
2. Käken, som är trasig efter att cystan löst upp käkbenet, där jag nu har en hålighet efter att de utrymt så mycket.
3. Blottade käknerven som gör att jag förlorat känseln i halva underkäken (inkl. invändigt i munnen), vilket istället ger en isande domningskänsla som när tandläkarbedövning släpper.

Punkt 1 kan jag nu räkan bort, det har läkt och jag känner mig inte ens sårig även om trådarna från stygnen irriterar svalg och kräkreflex. Punkt 2 är det som gör så vansinnigt ont. Punkt 3 är enbart irriterande och anledningen till att jag inte kan tugga (känner inte vad jag biter i eller hur hårt).

Tabletterna inför natten är nedsköljda. Dags försöka slumra fram tills det är dags åka till jobbet. Dubbelbokad två möten kl. 08 där jag måste närvara på båda. Självklart går jag på båda.