Kategori: Arkiverat

Min piggaste dag sedan september har jag haft i dag. Inte varit extremtrött, inte haft några känningar eller symtom av något slag. Jag räknar inte med att detta håller i sig, men det har känts väldigt bra i dag. Annars har det inte hänt så mycket i dag då jag haft en ledig dag. Men nu känns det hur jobbet ökar på efter den stiltje ett årsskifte innebär (tömde jobbet inför deadline årsskiftet, så nu börjar det växa på sig igen efter några veckor). Jag har nu ett delmål innan sommarsemestern behagar infinna sig.

Ja, skäggklubben i Sverige firar 3-årsjubileum och i Skandinavien slår vi ihop detta med dito jubileum som både Norge och Danmark också firar. Och när Sverige, Norge och Danmark ska träffas – vilken är då den geografiska mittpunkten? Jo, Göteborg. 🙂 Det är en öppen inbjudan till alla som är med i skäggklubben, oavsett vilket land de bor i eller om de ens är medlemmar. Kan bli episkt.

När vi hade tvåårsfesten i Jönköping i somras var det vara skäggklubben i Sverige och svenska medlemmar. Nu blir det alltså minst tre länder plus anhängare som ännu inte är medlemmar plus respektive, barn, kompisar. Wow. (Hoppas mässlingsutbrottet i Göteborg då är historia).

||||| 2 I Like It! |||||

Arkiverat

Onormalt trött. För det första har jag MS-tröttheten. Men också trött efter att under fyra månader inte kunnat äta normalt efter käkoperationen (börjar bli bättre). Och den nya MS-bromsmedicinen gör mig extremt trött. Plus att jag haft någon efterhängsen förkylning sedan någon vecka som inte vill bryta ut och som gör mig fruktansvärt trött. Så extremt trött. Men jag vet inte hur mycket av denna trötthet som går att medicinera bort, eller som är en biverkning eller en del av dåligt allmäntillstånd.

Nix, jag får inte ta till jobbet än. Eftersom jag inte får tag på infektionskliniken, så är jag fortsatt avstängd men då jag inte har symtom på mässlingen (än) så får jag arbeta på distans hemifrån tills jag får provsvar på immunitet. Jag är mest förbannad över att man inte kontaktat mig som utlovat i förra veckan, men också över att inte kunna ta till jobbet där jag hade ett viktigt möte som skjutits upp vecka efter vecka i en månad då det var viktigt redan före jul. Folk är förbannade på mig för att jag inte gör mitt jobb, men jag kan inget göra förrän jag haft detta viktiga möte.

Känner mig jagad av precis allt. Och det här med mässlingsutbrottet, eller epidemi som det faktiskt är, är väldigt allvarligt. Att försöka pussla ihop vårdhygien, arbete, min MS och allt annat – det tar hårt. Blir typ… trött.

Inte ens det här piggar upp mig…

En patch för mitt svenska medlemskap. Öh, jag har varit medlem i över 400 dagar, så en patch (diplom??) nu känns lite passé. *gäsp*

||||| 2 I Like It! |||||

Arkiverat

Fatta. Detta är 20:e året jag bloggar.

  1. 1999
  2. 2000
  3. 2001
  4. 2002
  5. 2003
  6. 2004
  7. 2005
  8. 2006
  9. 2007
  10. 2008
  11. 2009
  12. 2010
  13. 2011
  14. 2012
  15. 2013
  16. 2014
  17. 2015
  18. 2016
  19. 2017
  20. 2018

Vilken… resa?

||||| 2 I Like It! |||||

Arkiverat

Nu är det fredag och jag är inte så mycket klokare. Någon läkare har inte ringt som utlovat från infektionskliniken. Varken onsdag, torsdag eller fredag. Trots heligt bedyrande om att så skulle ske. Jag har försökt ringa infektionskliniken själv, men de verkar ha TeleQ och är fulltecknade och ber mig ringa nästkommande vardag trots att de ska ha telefontid 8-17.

Så jag vet inte om jag är skyddad mot mässlingen. Får jag lov att gå till jobbet på måndag? Ska jag fortsätta vara avstängd med lön? Är jag smittad? Kan jag smitta andra? Någonstans tycker jag att detta är en viktigt information till mig som exponerad med kontraindikationer på grund av andra sjukdomar och andra behandlingar.

På grund av ignoransen från sjukvården så har jag struntat i ”lämna inte din bostad”. Jag var tvungen att i dag gå till apoteket, snusbutiken och optikern. Så här sitter jag nu med progressiva glasögon och är arg för att jag inte får några besked. Men jag har inga symtom och förkylningen har gett med sig, har ingen bröstsmärta eller lufthunger.

||||| 2 I Like It! |||||

Arkiverat

I morse vaknade jag av att telefonen ringde. Det var akuten som gjorde smittspårning då jag i fredags ska ha stött på en patient på akuten som haft mässlingen trots grindvakter. Allt var egentligen lugnt – om jag haft mässlingen eller fått mina 2 MPR-sprutor som barn. Och har man inte haft mässlingen eller endast fått en MPR-spruta, så är det ju bara att ta en ny vaccinationsspruta.

Öh… Jag har kanske haft mässlingen som barn. Jag har fått endast en MPR-spruta. Och jag får inte vaccineras med levande vaccin (som mot mässlingen) då det är kontraindikation för min MS-medicinering. Detta skapade lite panik för akuten som fick kontakta infektionskliniken. Därmed blev jag beordrad att ta mig till infektionskliniken akut i dag.

Jag har en pågående förkylning med svår andnöd. Men man fann ännu inga symtom på att jag skulle vara smittad med mässlingen. Däremot så vågar man inte chansa, så jag fick två sprutor högdos immunoglobulin. Det är antikroppar som förhoppningsvis gör att mässlingen inte bryter ut, eller endast lindrigt. Men man tog också antikroppsbestämning, där provsvar kommer om två dagar. För kanske jag haft mässlingen och då är allt lugnt igen. Annars hoppas man på immunoglobulin att det hjälper. Eventuellt måste jag fortsätta en sådan behandling i så fall. Kanske. Dessutom tog de nya prover för min förkylning som påverkar mig mycket vad gäller andningen. Förmodligen virus, men är den bakteriell så skriver de ut antibiotika åt mig under kvällen (provsvaren kommer sent på kvällen, läkare skulle ringa mig under kvällen eller torsdagen).

Blir jag klokare av allt ovan? Är jag smittad? Är jag skyddad? Behöver jag mer behandling? Det enda som nu sagts är att jag inte får jobba och det beror inte på min förkylning. Jag får inte jobba för jag kan antingen smittas på riktigt av mässlingen, eller vara bärare och smitta personal och patienter på jobbet. Har jag inga antikroppar mot mässlingen så måste jag avvakta och se om mässlingen ändå bryter ut på mig. Symtom kommer efter en vecka. Det är arbetsgivaren som bestämmer när jag får komma tillbaka till jobbet. Inkubationstiden för mässlingen kan vara ända upp till 20 dagar nu när jag fått immunoglobulin.

Hoppas jag hade mässlingen som barn. På fredag vet jag. Eller så hinner jag få mässlingen kommande dagar.

||||| 2 I Like It! |||||

Arkiverat

Nja, inte så kul. I torsdags och fredags bröstsmärta som tolkades som hjärtsäcksinflammation (perikardit). Bröstsmärtan försvann direkt när jag började medicinera högdos smärtstillande och jag var helt besvärsfri hela helgen. Måndagseftermiddagen kom ett nytt symtom – lufthunger, andfåddhet, får ingen luft. Natten blev besvärlig och jag fick sova hela tre timmar. Jag tog till jobbet då jag inte visste om jag skulle söka på akuten igen eller inte. Tänkte, jag frågar mina arbetskamrater som har lite bättre kunskaper.

Innan jag hann ta till jobbet märkte jag att jag blivit mer förkyld, men ändå inte. Det är något som inte vill bryta ut riktigt, jag blir snorig men inte så mycket mer. Gud, så jag kräktes! När jag blir snorig täpper det till luftvägarna och jag reagerar med att kräkas då det irriterar reflexen. Men fortfarande lufthunger. På jobbet gick man in och läste i min journal från i fredags, men då allt var och är normalt gällande EKG, blodprover, röntgen och ultraljud, så tycker man att jag inte ska söka vård för det. Jo, tydligen hade doktorn i efterhand skrivit in att det där med perikardit troligen inte förelåg trots allt. Vilket betyder att jag inte har någon diagnos mer än förkylning. Så vad gör man åt lufthunger och andnöd? Ingenting. Vi kollade min syrgasmättnad i dag, men jag har ingen syrebrist. Jag ska försöka ignorera att jag har andnöd och inte får luft (endast snuvig på morgonen, men har lufthunger dygnet runt). Det viktiga är att jag tar de där djupa andetagen.

Hemkommen efter jobbet hade jag fått ny kallelse. Mitt återbesök på torsdag är flyttad. Och så hade jag fått ytterligare en kallelse – till ögon då man ska kontrollera om jag fått synpåverkan tre månader efter insatt MS-behandling.

Men det där med förkylning. Varför ska det ge så konstiga symtom?

||||| 2 I Like It! |||||

Arkiverat

Hur tolkar man en bild som denna ovan? Eremit? Upphöjd? Ouppnåelig? Gud? Gandalf? Kanske. Istället känner jag något annat om jag ska identifiera mig med figuren. Avskildhet och ensamhet. Exkluderad, ingen samhörighet med andra, utlämnad. För även om jag är social så blir jag aldrig riktigt inkluderad i några sammanhang, inte ens i en avgränsad gemenskap där jag ska ha en tillhörighet. Jo, stundtals, men mer som kuriosa, en maskot, med etikett i pannan. Ungefär samma är det väl i arbetslivet. Där drar jag mig stundtals undan aktivt för arbetsro, men jag inkluderas inte. Är det uppvaktning söker man upp mig för att få pengar till insamlingar, men sedan blir jag aldrig bjuden till denna uppvaktning.

Jag existerar enbart utifrån andras behov där man avkräver mig saker (kunskap, tid och engagemang) men aldrig återgäldar. Tröttsamt. Energitjuvar som inte ger energi tillbaka. Dubbelriktad interaktion är vad jag saknar. Jag kan skrika hur högt som helst, men känner ändå att jag blir ignorerad tills någon vill ha något.

||||| 2 I Like It! |||||

Arkiverat

Nja, intet nytt. Enda smärta jag har är från ländryggen, men det säger inget om hur det är med vätskan i hjärtat. Finns den kvar men känns inte? Har det blivit bättre eller sämre? Jag har ingen aning. Jag är glad så länge jag inte har några symtom och då smärtan var enda symtomet är det ändå en befrielse att inte känna av något. Förutom ländryggen.

Hur sorterar man i 20 år gammalt material av bloggen? Nå, men jag har åtminstone kommit en bit på vägen, för jag har identifierat alla mina texter och katalogiserat dem i mappar. Men orkar jag läsa allt vad jag skrivit? Eller ska jag nöja mig med att jag har ett komplett arkiv som inte är offentligt? Ja, varför sparar man det egentligen? Ingen skulle någonsin få för sig att läsa mitt arkiv. Enda fördelen för egen del, är att jag kan gå tillbaka och söka efter vissa händelser då det trots allt rör sig om en dagbok där jag skrivit det mesta om min vardag.

||||| 2 I Like It! |||||

Arkiverat

Nu knapar jag 18 tabletter per dag – 10 av dem är värktabletter som jag ordinerades på akuten i går. Det fantastiska med detta är att jag sovit hela natten utan smärta och jag har heller inte under dagen känt av någon smärta. Förutom ryggen, närmare bestämt länd-/korsryggen. Förmodligen på grund av att jag satt väldigt många timmar i går på hårda stolar i diverse väntrum. Jag kan dock inte riktigt begripa varför det smärtar mig så i dag? Om nu alla dessa värktabletter tar bort hjärtsmärta – varför har jag då ont i ryggen? Så pass att jag knappt kan röra mig. Men jag märker också att allting blir bättre och bättre när jag får sova, och nu kan jag sova.

Övriga 8 tabletter då av dessa dagliga 18? Tja, MS-relaterade. Men jag ska redan i morgon dra ner på antalet värktabletter, för jag behöver ju inte ta fulldos om det inte behövs.

Jag som hade tänkt ha en skön och avkopplande långhelg med två semesterdagar. Det gäller fortfarande, men ”skön” kan jag stryka.

Åh! Nästa vecka får jag mina progressiva glasögon!

||||| 3 I Like It! |||||

Arkiverat

Efter att ha varit ledig hela jul- och nyårshelgen (förutom dagen före nyårsafton) så funderar jag allvarligt på att ta ett par dagars semester inom det snaraste. Mest för att jag är trött. Det är min medicinering som är tröttande. Och jag känner aldrig att jag får vila ut ordentligt (julveckan var ömma modern hos mig, inte avslappnande direkt). Just nu är det lugnt på jobbet efter hetsen inför deadline som var i dag. Så jag borde passa på nu, för sedan är det tjockt i arbetsschemat fram till efter midsommar.

Om en vecka bör jag få mina progressiva glasögon. Lite otäckt. Tänk om jag avskyr dem? Till det priset jag fått ge, så borde jag älska dem innerligt i evighet.

Från att ha varit yngst på jobbet i flera decennier, är jag nu ålderman. Finns bara en som är äldre och som går i pension om ett år. Känns konstigt. Åldersfördelningen är lite ojämn inom vården på grund av att det periodvis (under väldigt många år) är anställningsstopp på grund av dålig ekonomi. Då slutar man utbilda och dessa utbildningar kommer sedan inte i gång samtidigt som man börjar anställa på nytt. Därför tillhör jag nu ”pensionärerna” innan 50 år fyllda, och hoppet ned i ålder är cirka 15-20 år. De senaste åren har +67-åringarna jobbat timmar då det inte funnits den här jämna åldersfördelningen. Vi är grupperade åldersvis där det är 15-20 år mellan grupperna. Och jag är ganska ensam i min åldersgrupp då det i början av 90-talet var anställningsstopp och de som utbildades samtidigt som jag gick vidare till andra typer av yrken. Från min klass med 30 studenter 1991/1992, är vi 2 eller 3 som fortsatte efter utbildningen inom yrket. Det är också en till förklaringarna till att jag alltid haft så mycket att göra på jobbet. Nu håller tjänsterna på att tillsättas, men det blir ändå ett otroligt kompetensglapp/-tapp eftersom pensionärerna med timanställning får gå så fort en nyutbildad ung börjar. Och min åldersgrupp är sällsynt. Okej, kanske detta inte helt speglar verkligheten, det är inte så extremt. Men nästan. Nära nog.

Jag behöver semester.

||||| 1 I Like It! |||||

Arkiverat