Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Tre veckor har nu gått sedan jag åter gick upp i arbetstid samt började träna kvällstid. Jag sover enormt mycket nu. Jag är trött och matt samt har värk. Men jag funderar på det där med kvällsträning i grupp om det var så smart. Fördelen är att det inte inverkar på min arbetstid. Nackdelen är gruppen. Många människor, litet utrymme, mycket prat, hög musik, folk som rör på sig, redskap som låter. Jag klarar ju inte av intryck i form av rörelse (synintyck) och ljud (hörselintryck). Det gör mig förvirrad, trött och triggar min panikångest som jag annars nu inte känt av på ett år. Förmodligen är det bra att jag triggar panikångest, för det tvingar mig att försöka handskas med den, men det går ut över min träning. Jag kan inte utestänga omvärlden mentalt. Jag kan inte fokusera. Det är exakt samma problem som med när jag klagar på att jag ständigt blir störd på jobbet med ovidkommande. Jag klarar inte av att bli distraherad. Det är en ms-grej. Som alla tycker jag ”löjlar mig över”. Öh, nä? Det är något konkret. De enda som vet och förstår är neurologerna. Det återfinns i litteraturen över ms, men så många tycker i min omgivning att det är ovidkommande och att jag får skärpa mig. Därmed tas inte hänsyn när jag försöker förklara och beskriva. Jag ska vara skyddad och respekterad för de förutsättningar jag måste leva med. Märkligt nog är alla överens om det, men i realiteten… Därför ses jag också som ett arbetsmiljöproblem när det är jag själv som upplever ett arbetsmiljöproblem. När jag försöker skärma av mig från omvärlden så är jag plötsligt otrevlig. Att de själva står och skriker mig i örat tycker de är social kompetens. Att jag kreverar ses som att jag är otrevlig attityd när jag påtalar att jag behöver vara ostörd. Så… inte hjälper det att sedan efter jobbet gå till en gruppträning som fortsätter provocera mina sinnen.
Därför är det så skönt att jag fått igenom att få gå in och jobba i påsk. Ostörd. I ensamhet. Jag kommer att prestera. Jag kommer att vara effektiv. Och jag kommer att kunna behålla den skärpa som jag alltid vill ha när jag försöker uträtta något.
Kommentarer stängda