Dag: <span>18 maj 2008</span>

Självklart funderar jag på att flytta tillbaka till Kristianstad. Jag tänker på det varje dag. Men där finns två anledningar till att jag inte gör handling av det. För det första har jag mitt arbete i Göteborg. Det befinner sig i en intressant utvecklingsfas och jag skulle gå ut i arbetslöshet om jag återvände till Skåne.

Den andra orsaken till att jag inte vill tillbaka till Kristianstad är att jag inte längre känner igen staden, miljön, mentaliteten, och så vidare. Under mina åtta år i Göteborg tror jag att både jag och staden utvecklats men inte åt samma håll. Klyftan har växt. Till den grad att jag aldrig kan återvända. Någonsin. Skulle jag trots allt göra det, så skulle jag åter lämna Skåne inom ett år. Anledningen till att jag sätter likhetstecken mellan Kristianstad och Skåne i stort beror på det högfärdiga storhetsvansinne som drabbat politikerna både på kommun- och regionnivå. Jag vill inte leva i den världen.

Är det så mycket bättre i Göteborg då? Nej, förmodligen inte. Skillnaden ligger i att jag anpassat mig till rådande situation här. Mitt liv fungerar här. (Tror aldrig att Göteborg kommer att lämna sin nuvarande mentalitet). Kanske inte perfekt och därav att jag dagligen funderar på skånelandet. Men det är bara att skaka av sig de tankarna. Om inte annat så räcker det att jag läser Sydsvenskan och Kristianstadsbladet eller pratar med de jag lämnat efter mig.