Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Att leva tills man dör. Det är en konst att klara det. Man har så mycket mot sig. Döden till exempel.
Jo, jag är allvarlig. Det var något de sa på Rapport som startade min tankeverksamhet. Att människor bör få leva tills de dör. För så är det inte idag. Vi vårdas ihjäl. 80 procent av människor i livets slutskede vill få dö hemma i sin egna miljö. Hur många är det förunnat? Åtminstone finns den möjligheten här i Kristianstad. KVH heter det. Kvalificerad vård i hemmet. Det har blivit mycket populärt och jag ser att det verkligen behövs. Bara en sak gör mig väldigt skeptisk. Det är gratis för vårdtagaren. Vi ger mer vård än vi drar in. Visst är det hemskt att prata om pengar i sådana här sammanhang, men pengar är viktigt för att kunna fortsätta bedriva en vård som sedan tidigare går på knä. Några statsbidrag får vi ju inte, vad jag vet. Sedan finns det förstås en sak till som oroar mig. Personalens arbetsförhållanden. Hur lätt är det att komma hem i någons hem och vårda när inget är sjukvårdsanpassat?
Men det var inte gnällig jag skulle bli. Det var om vård i livets slutskede (palliativ vård) som jag skulle skriva om. Hur viktig den är. Både för den sjuke, men också för de anhöriga. Tänk att veta att man ska dö. Jo, alla ska dö, men att veta när och hur. Att veta att man har en dödlig sjukdom. Man lever sitt liv efter bästa förmåga. Plötsligt en dag får man en dom i form av en diagnos vars utgång är given. Vad gör man då? Jo, de flesta slutar leva. Sätter livet på pausknappen i väntan på det oundvikliga. Man hamnar i limbo. Eller i ett vakuum. Kalla det vad man vill.
Hur finner man livskvalitet i ett sådant läge? Ingen vill väl bli en levande död. Livet är inte slut förrän det är slut. Många kan finna den livskvaliteten. En del av det är att få vara hemma och slippa sjukhussängen, överbelagda sjukhussalar, stressad personal osv. Så mitt tips är; gör KVH till en landsomfattande nödvändighet! Jag vet att det redan finns på många platser. Och de övriga 20 procenten? De känner trygghet i att få bli omhändertagna på ett sjukhus då de kanske inte har någon i sitt hem som finns till hands.
Snabba kast…
Om någon undrar hur det ser ut när jag får ett hjärnsläpp så får ni kila över till Teas dagbok. Där finns en illustration…:-) Så sant, så sant…
Jag har lagt mina favoriter i ett popup-fönster. Några har tillkommit, någon har fallit bort. Och så har jag skaffat nya färger här igen. Och lagt ut en varningsskylt. Kan JOhan ha en nyckelhålsmärkning så kan jag ha en varningstriangel! *asg*
Varför är män fåfänga? En karlakarl luktar skit, släpper väder fritt, rapar, kliar sig i skrevet och har aldrig rena kläder på sig. De är ett utdöende släkte. De borde kulturmärkas. Dessa män fick ju också kvinnor, eller ”tog sig kvinnor” kanske man ska skriva? Men vad hände? Ska man skylla på 70-talets mjukismän i plysch? Att den dominante hanen övertog? Åtminstone hände något, för idag är vi män så otroligt fåfänga.
Tappar vi ett hårstrå så springer vi på apoteket och köper Regain. Eller gör en hårtransplantation. Börjar magen puta utåt köper vi en gördel, genomgår en fettsugning eller skaffar Xenical. Vill inte ”lilleman” göra salut längre så köper vi malda renhorn, vakuumpump eller Viagra.
Men vi är inte bara fåfänga. Vi är desperata också! För vi skaffar alla alternativen på en gång som jag precis räknade upp. Men när jag tänker efter… Vadå ”vi” män? Männen tillhör den generation som kom före mig. De som i sin desperata jakt springer runt på dansbandsbanorna och krogarna. Och raggar. Kåta, brunstiga hanar. Sprätter som tupp i hönsgård. Bestiger kvinnor i parningsdans uppå dansgolv. Fy f*n… snart är man där…
Vad är då jag som inte är en man på ovanstående premisser? En mes, antagligen… Den ”skitiga” typen av man (som luktade illa) är antagligen vinnaren. För han hade en egenskap som jag tror dagens män saknar; trygghet i sig själv. Har man det så är man man. Och inte behöver man lukta illa för det. 🙂 Fast samtidigt tror jag yngre män av idag (som jag själv *asg*) känner trygghet i större utsträckning än de lite äldre männen. Deras världsuppfattning har nog ändrats en del de senaste årtionden. De har sett unga smarta tjejer ta till sig sina självklara rättigheter i arbetsliv och rent socialt. Sådan kan förmodligen knäcka män från den gamla skolan. De har inte längre övertaget i samma utsträckning som förr. Det är då de ”måste” börja konkurrera mot andra män och framstå som Guds gåva till kvinnorna. Eller nåt… Nu spånar jag bara… Men har jag rätt eller har jag rätt? Någonstans finns där säkert ett korn av sanning i mina påstående…:-)
I morgon är det arbete igen som gäller. Mina helger är underbara eftersom de alltid varar i tre dagar. Och jag ska bara till jobbet två gånger denna veckan. Och sedan har jag en tredagarshelg igen. Och varför berättar jag detta? För att jag vill göra er sotis… >;-]
