000211

Jag fick många reaktioner idag på jobbet. Man hade sett mitt namn i tidningen. Vad var det  de såg? Kanske följande…

I vanliga fall brukar jag säga att man ska vara ”hård men bestämd”, men denna gången ville  jag framstå som vänlig. Hoppas andra nu är lika vänliga och inte bryr sig om min födelsedag.  Så märkvärdigt är det väl ändå inte att fylla år? Jag ska privat med de närmsta i  familjekretsen gå ut och äta. Det räcker. Jag har ju aldrig gillat någon som helst form av  gratulationer. Isch.

I gårdagens morgontidning stod där om en läkare som friats från kränkningsklagan. Läkare  får inte i journalerna lov att skriva vad som helst om patienten. Som att patienten är  skitig och förmodligen går på socialbidrag. Eller att patienten är extra gnällig för allting.  Att patienten blivit felvaggad som barn. Inget som kränker patientens integritet får lov  att journalföras. Objektiva fakta om hälsotillstånd ska det vara. Men! Nu hade en läkare  skrivit ”Han kan rätt som det är hänvisa till sin lilla snopp och han är påtagligt  distanslös…” Så får man bara inte lov att skriva! Och det tyckte inte patienten heller som  anmälde läkaren till Ansvarsnämnden. Dessutom bytte patienten läkare. Så klart. Vilket  läkare nummer ett blev sur över och därför drog in patientens körkortsintyg. Vem tror ni fick  rätt? Jo, läkaren. Ansvarsnämnden menade att läkaren bara citerat patienten. Körkortet tyckte  inte Ansvarsnämnden att de hade med att göra, så det brydde man sig inte heller om. *suck*  Jag brukar uppmana folk jag känner att få journalkopior av sin journal. Felaktigheter förekommer  förmodligen ofta och alla har rätt att hos Socialstyrelsen få sin journal, eller delar av  den, förstörd. För det som står felaktigt i en journal hänger med hela livet igenom och ligger  till grund för varje läkarbesök man gör.

Lilla mors lille sambo hade varit på ett PRO-möte. Jodå. Han är pensionär. På mötet  hade banken varit och informerat. Om hur man för bara 600 kronor i månaden kan spara i  fonder som gör en till miljonär efter en si sådär tjugo år. Eh, va? 1) Pensionärer. De är minst 65 år gamla, på mötet var där nästan ingen under 70. 2) Pensionärer. De har skitdålig pension och kan knappast avstå från 600 spänn i månaden. 3) Pensionärer. Lever de om tjugo år? Har de någon nytta av pengarna efter de passerat 90 år?

Man kan ju undra om banken var medveten om målgruppen när de gästade PRO. Hm… Lätt  skrattretande. Lilla mors lille sambo tyckte åtminstone att det var lite hånfullt och korkat.  Jag håller med…

Mina nya möbler hade kommit till jobbet. Ihopsatt men inte på plats och med en sönderplockad  dator ovanpå skrivbordet. Slit och släp. Men jag fick allt på plats och det blev BRA! Så nu  kan jag arbeta i vettig arbetsställning. Dessutom passade vi på att dra ner gardinerna som  förmodligen inte tvättats på femton år. Det hängde dammråttor i dem. Tvi. Dessutom var de  äckligt ljusblå med rosa detaljer i. Men en kamrat letade fram ett par fina gardiner till  mig. När jag gick från jobbet idag så stod hon och strök dem och skulle sedan hänga upp dem  till mig. Jätterart! Dessutom så fanns det på mitt rum fullt med gamla databöcker från  förra sekelskiftet som vi slängde ut. Så jag har fått det väldigt mysigt och fint på mitt  rum. Nu saknas bara en blomma men det ställer en annan kamrat upp på och köper till mig. Som  ett tack för att jag är så hjälpsam (?) mot alla på jobbet. De är bara så omtänksamma på  jobbet. Det är kul då. Det var knappt jag ville gå hem idag. Vill tillbaks och jobba. Ja, ja…  jobba och jobba… Där finns så mycket nytt att upptäcka med mitt nya skrivbord. Det är höj-  och sänkbart (elektriskt). Så där satt jag idag och höjde, och sänkte, och höjde, och sänkte…  *ler* Nästa vecka ska jag stjäla en skrivmaskin och en diktafon. Eller rättare sagt, stjäla  tillbaks. Eftersom mitt rum tidigare varit en extraplats så har man ständigt snott grejor där.  Varje dag jag kommer får jag gå runt och plocka ihop pennor, block, kuvert, böcker, diktafoner,  skrivmaskiner osv. *suck* Men jag ska i fortsättningen vänligt och bestämt slå dem hårt i  huvudet om de snor nåt mer för mig. *ler*

Jag är en härmapa. Några med dagbok har också skaffat chat till sin hemsida. Så också jag!  *ler* Där kan ju alla mina läsare gå in och prata lite med varandra. Inte behöver jag  tvunget vara med? Kanske jag vid något senare tillfälle här i dagboken sätter ett datum  då vi alla kan gå och chatta lite med varandra? Finns det önskemål om det? Men som sagt,  det är fritt fram att gå in och se om någon snacksalig människa finns där.