Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
I dag skulle min far fyllt 69 år om han fortfarande varit i livet. Det har gått mer än två år nu. Om han inte var särskilt närvarande i min barndom, får jag väl säga att jag sedan inte var tillgänglig när han sökte min kontakt som vuxen. Men kanske vi har närmat oss varandra nu. Jag vill tro det. Åtminstone sörjer jag för hans skull. Kan tänka mig in i och känna det han måste ha saknat under sin uppväxt och alla besvikelser som sedan kom samt de sjukdomar som sedan tog hans liv. Livet är väl inte rättvist och man skapar sina egna förutsättningar i mångt och mycket. Men ändå. Jag har börjat få förståelse för hans liv och öde. Det är väl min tilltagande empati som gjort att jag kan förstå och närma mig. Kanske tråkigt att det kommit först nu, när han inte längre finns att tillgå.
Eftersom det var en vanlig schemalagd torsdag, så har jag suttit på jobbet. Min lösning på eländet med röda fanbärare, var att förlägga min arbetstid något senare. Så det var inga problem att ta sig hem, för 17.30 skulle gatukontoret ta bort alla avspärrningar. En positiv sak med detta var också att jag slapp se eländet Johansson och Sahlin. Men jag såg ändå många på stan som tydligen gått i tågen. När man ser dem inser man att det är människor som inte vill jobba och som ändå har mer i bidrag än vad jag får ut i lön och pension. Klart att de vill ha tillbaka makten.
Hm, tror visst att jag har en morbror som blir 72 i dag. Åh. Och så är det i dag 20 år sedan mormor dog hemma hos mig och mina föräldrar.
