Efter morgonens resa tycker jag att det är jobbigt att åka bil. Jag litar inte på chaufförerna. Maktlöshet och uppgivenhet. Och skräck. Det börjar bli lite väl mycket tillbud för att jag ska må bra.
Flärdtjänsten skulle hämta mig 6.45 där jag skulle ha senast frammetid kl. 7.20. Därför gick jag ut 6.40.
Kl. 6.45. Ingen bil.
Kl. 7.05. Fortfarande ingen bil och först nu fick jag ringa flärdtjänsten för att efterlysa bilen. De visste inte varför bilen inte kommit för chauffören hade tryckt ut min körorder. Men de skulle efterlysa bilen åt mig.
Kl. 7.15. Chauffören kom springandes. Han hade inte hittat så bilen höll i ett annat kvarter. Jag fick gå dit, för han hittade inte rätt gata utan bommar att köra.
Kl. 7.20. Hm, tänkte jag. Ser chauffören inte väldigt trött ut? Somnade han? Japp. PANG! Han råkade visst köra upp på en refug där kantstenen trasade sönder däcket. Chauffören vaknade och körde på fälgen fram tills det inte gick längre. Ett par meter med andra ord. Han frågade mig om han skulle ringa en annan bil åt mig. Öh, ja?
Kl. 7.35. En annan bil kommer, chauffören kastar in mig i den. Chaufför nr 2 förklarar att hon inte var den nya bilen utan att man väntade på bil nr 3. Men jag fick ändå åka med henne. Tyvärr hittade hon inte i staden och missade avfarten till mitt jobb, fick köra tillbaka och börja om från början. Sedan fick jag dirigera varje gång hon körde åt fel håll (gps = skit).
Kl. 7.45. Framme på jobbet.
Kl. 7.52. Stämplade in. Sitter nu väldigt skakad och försöker samla mig till att kunna utföra ett arbete.
Jag blev 25 minuter försenad. Då ska flärdtjänsten kompensera mig om de anser att jag fått utstå något som inte är normalt. Det brukar bli blomstercheck för 25 kr. Motsvarar det verkligen dagens händelser?
Kommentarer stängda
Kommentarer stängda