Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Nej, jag kommer förmodligen aldrig att förstå Abbas storhet. Enstaka bra låtar men inga som jag vill höra om och om igen.
Därmed har jag inte precis sprungit av mig benen för att se Mamma Mia! Varken musikalen eller musikalfilmen. Nåja, ännu får jag väl säga.
Det som framhålls är att det är musiken som bär musikalen. Tja, musik brukar vara av betydelse i en musikal. Men också att det är en sådan otrolig historia, om flickan som försöker finna ut vem som är hennes far av tre möjliga kandidater.
Japp, otroligt. Inget nytt. Ingen som kommer ihåg Lace och Lace II? Miniserierna från 80-talet.
Lace: Flicka (Lili) bortadopterad, växer upp som prosituerad, numera stor internationell filmstjärna, försöker komma underfund med vem av tre bortskämda och skräniga f.d. internatflickor som är hennes mamma.
Lace II: Mamma (Judy) blir kidnappad, dotter har inte råd med lösensumma, vänder sig till den hon hört vara hennes pappa. Han är (alltid varit) steril och mammas dagbok berättar tre historier om tre möjliga pappor. Dotter konfronterar alla för att finna ut vem som är hennes egentliga pappa. Den riktiga pappan (kung Abdullah) betalar lösensumman.
Känns det igen? Mamma Mia verkar vara en blek kopia utan egna idéer till story. Och jag kan knappast tro att Lace var först med upplägget.
