Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
I kväll har jag haft en youtube-afton med lite låtar från 80-talet. Bonnie Tyler, Cyndie Lauper, Queen, Adamski (okej, tidigt 90-tal) och George Michael. Det är rätt kul att läsa kommentarerna också. I går lyssnade jag lite på A*Teens och många verkar inte förstå att de växt upp och att gruppen inte längre finns. Istället undrar man när de ska ge en konsert i deras hemstad.
En kommentar om George Michael:
He’s so cute! Too bad he’s gay!
Öh, jag inte förstå. Gay eller inte – vad har det med saken att göra? Varför är det synd?
1. Han är en kändis, knappast någon som blir tillgänglig varken för trånande flickor eller gossar. (Om man inte springer på offentliga herrtoaletter utomlands).
2. Gullig är han väl oavsett? Eller nej, kanske inte. Han är ingen knähund. (Även om han lär köra doggy style).
Ofta tror jag inte att jag kommer ihåg låttexter, men det visade sig inte stämma. Mycket fastnade under 80-talet. Och det gjordes många bra låtar med bra artister. Jag vet inte om det beror på min nuvarande ålder, men jag tycker att där är väldigt lite i dagens musikutbud som tilltalar mig. Produceras det mindre nu med färre artister, eller vad? Kanske det bara är så att dagens artister har väldigt lite substans och väldigt lite musikalisk överlevnad? Tur jag har kvar 80-talet.
