Månad: <span>juli 2008</span>

I dag har jag känt äkta skräck. Insikten har fått det att gå kalla kårar längs ryggen på mig. I morgon måste jag köpa några stockar snus. Men tänk om de har semesterstängt i tobaksaffären! Hu! På skakiga ben kommer jag att ta reda på hur det ligger till i morgon. Jag räknar kallt med att det blir en sömnlös natt.

Nåja. Får jag inte tag i snus i morgon går jag till apoteket och köper nikotinplåster.

De senaste 36 timmarna har sju telefonförsäljare ringt (från tre olika anknytningar, både på mobil och hemtelefon). Jag behöver vila – sova – men tillåts inte detta. Eftersom ingenting verkar få dem att sluta ringa har jag fått skruva ner volymen på mina ringsignaler samt stängt av basenhetens gälla tjut, för att få det lugnare. Sover jag väcks jag inte. Är jag vaken hör jag. Men svarar, det gör jag f*n i mig inte. Jag har semester.

Ibland undrar jag om Carlsberg häller rätt läsk på sina flaskor. Den senaste Pepsi Max jag köpte smakar väldigt annorlunda. Mina smaklökar säger julmust.

Någon gång under dagen zappade jag på tv:n och kom in på något där man i bild endast visade något som såg ut som en närbild av taket på en grotta. ”Åh, Tykarpsgrottan”, tänkte jag. Och stannade kvar för att se om det stämde. Det gjorde det. Hur man nu kan se skillnad på ett grottak till ett annat. Särskilt som jag inte varit i Tykarsgrottan på över 25 år (då med scouterna).

För ett par år sedan visade SVT dokumentären ”Året var 1956”. Plötsligt visar man en björkbacke med vitsippor, i svartvitt, från 1956. ”Åh, Linderödsåsen”, tänkte jag. Och det var det. Det kände jag igen trots att det bara var en vanlig backe ute i skogen. Filmat 14 år innan jag föddes.

Det är märkligt, jag kan inte förklara det på något annat sätt. Jag känner igen Skåne och platser jag besökt när jag ser det. Hur lösryckt eller anonymt det är, så känner jag igen mig. Undrar om det också är definitionen av ”hemma”, när man känner igen sig så som jag gör. Jag har ju sagt att Skåne inte är hemma, särskilt inte efter åtta års ”landsflykt”. Men märkligt är det. Jag verkar ha rötterna kvar.

Att ha semester gör att tankarna vandrar fritt. Dagens tanke var:

Om jag får en son ska han heta Enock. Och så ska jag byta efternamn till Enalv. Då skulle min son heta Enock Enalv. Men jag är inte först ut med den tanken. På Facebook kallar någon sig för Enoch Enhalv. För inte kan väl någon heta så ändå?

Inte orkade jag gå till affären i dag, inte. Ingen ko på isen, jag klarar mig.

Däremot så har jag nätshoppat i dag. Till min stora förvåning upptäckte jag på en oväntad sajt att de sålde kalsonger. Mina favoriter. Ett märke som jag inte sett på flera år. Är detta höjdpunkten på min semester kan jag vara nöjd.

Jag har inte handlat på över en vecka. Det är bekymmersamt då det betyder att jag inte har någon mat hemma. Alltså måste jag gå till affären. Det är inget kul alls. För jag har absolut ingen idé om vad jag kan tänkas köpa. Där finns inget som lockar. Jag är trött på mat. Planeringen, handlandet, släpandet, tillagningen, o.s.v. Kanske min matleda beror på den extrema trötthet jag haft nu i några veckor.

Men eftersom jag inte kan köpa lunch på jobbet måste jag börja laga mat i större utsträckning och det känns som om jag glömt alla recept. Vad brukar jag egentligen laga för mat? Jag minns inte riktigt. Jo, jag minns daglig fisk, men av hänsyn till fiskallergikern Gazzy undviker jag det. Hon vill så gärna ha, men varken kan eller får.

Oh, skyndar jag mig till affären nu så finns där halva priset på utgående datum. För några veckor sedan köpte jag tre benfria kotletter för 23 kronor. Jag får slåss med pensionärerna om billig och halvskämd mat. För med tanke på mitt ointresse för mat är jag inte beredd att lägga pengar på något som bara blivit dyrare och dyrare.

Usch, jag vill verkligen inte tänka på mat.

Fem timmar in på semestern. Okej, jag måste sluta med att mäta tid. Och ändå…

Vad planerar jag att göra under min semester?

Vecka 1: Tvättmaraton. Hela veckan kommer jag att tvätta.
Vecka 2: Jag kommer att ha hotellverksamhet.
Vecka 3: Slappar inför arbetshelgen (där jag tillfälligt bryter min semester).
Vecka 4: Blankt (what to do?).
Vecka 5: Blankt (säkerligen förbereda inför höstens arbete med handledning och undervisning).
Vecka 6: På tisdagen ska jag resa iväg med jobbet, ut på någon halvö eller så. Först på onsdagen börjar jag officiellt jobba igen.

Åh, vad jag längtar tills jag blir 40 och får sex extra semesterdagar så jag kan ta ledigt på riktigt (hela 23 dagar med kvot). Med ovan offrar jag hela 15 semesterdagar (gånger kvoten 1,36 = 20,4 av 25).

Sedan klockan 16.00 har jag bara följande låt i huvudet…

Mitt sommarlov
Vad jätteskönt mitt sommarlov ska bli
Då är man ledig hela långa dan
Och alla människor vill ut på landet
Och nästan ingen vill gå kvar i stan

Mitt sommarlov – Anita Hegerland (YouTube, öppnas i nytt fönster)

För klockan 16 noll noll prick började mitt sommarlov. Men jag går gärna kvar i stan. Bara jag slipper tänka arbete de närmaste 19 dagarna.

Sista arbetslunchen innan semester. Öh, det lät fel. Arbetslunch är nog något annat. Jag har just nu lunchrast på jobbet. Slickar av en stor svart. Lakritspuck. Som efterrätt till pannbiff med potatisgratäng. Måste ju fira sista arbetsdagen före semester. Strax ska jag ta efterefterrätt – en stor grov i munnen – en prilla.

Sista arbetsdagarna före semester. Det är verkligen segt. Inte så att semestern hägrar, för den kommer tids nog. Nej, det är segt för där finns inget att göra på jobbet men jag måste sitta av mina timmar. Jag städar. Flyttar på saker. Flyttar tillbaka saker. Tror att jag i dag testade att flytta pärmarna till fyra olika ställen innan jag var nöjd. Får se om pärmarna får stå kvar i morgon. Tiden måste ju gå i morgon också.

Egentligen förstår jag inte hur det plötsligt kan bli så lugnt på jobbet. Övrig tid på året får jag inte tiden att gå ihop då jag dränks i arbeten. Jag gjorde nog rätt som lade till en semestervecka från och med nästa vecka. Ännu en vecka av sysslolöshet hade gjort att jag blivit sjukskriven av depression och leda. Nästa år borde jag gå ytterligare en vecka tidigare, men det är väl att ta i. Särskilt som det aldrig går att förutsäga när toppar och dalar infaller på sommaren.

En arbetsdag kvar. Undrar när jag ska inse att jag sedan är ledig och att jag inget har planerat.