Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Även om jag sover väldigt gott och ostört hela natten, så blir jag irriterad när jag precis lagt mig. För jag tror inte att jag ska kunna somna när de utanför sovrumsfönstret natt efter natt håller på att byta ut spårvagnsrälsen. Det låter väldigt mycket. Just nu är timmen sen och det jag hör är hammarslag mot järn. Tidigare nätter har det låtit som om väldigt många maskiner kört in i varandra och skrapat upp asfalt. Hur mina grannar står ut vet jag inte. Att jag själv trots allt sover så gott beror på att jag sliter ut mig väldigt varje dag genom att arbeta, gå på sjukgymnastik, fajtas med flärdtjänst och hämndtjänst. Mina dagar är fyllda med aktiviteter utan vila förutom de få timmar som jag kallar nattsömn. Jag sover intensivt.
Det verkar inte som om det finns någon lättnad i alla aktiviteter, eftersom tandläkaren nu också jagar mig. Eftersom jag inte har någon fritid innebär det att många aktiviteter måste ske på arbetstid, vilket får konsekvensen att jag måste börja tidigare och jobba senare dagligen för att få ihop tiden.
Ja, det där med fritid. Jag saknar tiden då jag kunde slappa. Jag minns det som i våras. Det var i våras. Tidigare kunde jag varje vecka se ikapp sådant jag spelat in under veckan. Just nu ligger jag fem veckor back med det. Men jag undrar mer hur jag långsiktigt reagerar på att vara så uppbokad.
I dag bestämde jag med några kollegor att vi måste börja boka tider för våra träffar, för jag har redan bokat in mig fram till december 2014. De fattar inte. De är förvånade, nästan chockade. Över att jag har ett så fullt schema. Bara på jobbet. Nja. Jag vet inte. Jag är väldigt jagad och eftersökt. Det finns många åtaganden och många möten. Och väldigt många krockar där jag också får prioritera bort. Än är det inte jobbigt, annat än detta att få ihop arbetstiden. Fritiden sliter och drar också i mig (sjukgymnastiken) och vill ha sitt utrymme och min tid. Det är det som blivit en belastning. Och något jag behöver. Samtidigt som jag behöver väldigt mycket vila för att inte försämras i ms. Balansgången är hopplös.
Tidigare år ha jul/nyår aldrig hägrat. I år känner jag lite annorlunda då det ska bli en viloperiod från jobbet då jag tvingas ta ledigt 22 dagar. Tvångsledighet verkar just nu vara mitt andningshål, men det är en månad dit. En väg kantad av ett pusslande utan dess like.
Kommentarer stängda