Dag: <span>16 november 2013</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Det var vid den här tiden för åtta år sedan som min far blev sjuk. Ett par månader av akuta operationer, komplikationer och försämring. Det börjar närma sig advent och det jag minns är alla nätter jag hade adventsstjärnan tänd eftersom telefonen ringde så ofta när jag sov och jag behövde orientera mig. Läkare som ringde och berättade det senaste akuta som inträffat.

Ute har kommunen hängt upp och tänt julbelysningen redan och det är därför jag tänker på min far. Och det som förvånar mig mest är att åtta år gått. Nästa år skulle han blivit 75 år. Det känns också konstigt. Han skulle varit pensionär i ett decennium men hann aldrig bli 67 på grund av cancern i både lever och lungor (lungcancern var dödsorsaken – två månader från första symtom till död).

Så, advent får mig att tänka väldigt mycket på både själva förloppet, men också på vår relation som inte var helt okomplicerad. En emotionellt svår tid eftersom där finns så mycket att bearbeta (inte sorg – den märkliga relationen) och så här kommer det att vara fram till och med januaris utgång. År efter år – november, december, januari.

Frågan som alltid kommer, är varför han aldrig ville besöka mig i Göteborg. Jag vet inte, men har två spår. 1) Straffa mig. 2) Undvika se min umgängeskrets av äckliga bögar och flator. Det sistnämnda hade han väldigt svårt för att acceptera och kunde bli väldigt aggressiv när han pratade om det. Dubbelt hemskt var att jag umgicks med dem både på jobbet och fritiden. För att gör något hemskt ännu värre – här fanns ju utlänningar också. Som jag också var kompis med.

På ett sätt kan jag förstå… Det måste ha känts jobbigt att se mig bryta mig loss från hans värld av förutfattade meningar. Min inställningar har varit nyfikenhet för andra människor oavsett hudfärg och sexuell orientering. Kanske också p.g.a. av att jag fick ms (som han inte accepterade) som ett funktionshinder. Jag förstår varför där finns lagstiftning mot diskriminering mot ”svaga” grupper (starka individer). Nyfikenhet är vägen till förståelse. Jag ville förstå och finna min egen plats. I det ligger frihet. Jag tror aldrig min far blev fri. Varför han var så rädd vet jag inte. Men tillräckligt för att han inte skulle komma och hälsa på mig i Göteborg. Men det känns så konstigt att det faktiskt var ett val han gjorde, att inte besöka mig, sin ende son och tillika enda släkting. Att han tillät sin rädsla hindra honom.

Han sa sig uppskatta mig. Men sa aldrig att han älskade mig. Förmodligen gjorde han det. Villkorat, inte villkorslöst. För då hade han kommit. Resonerar jag.

Men jag vet inte.

||||| 0 I Like It! |||||

Fundering Personligt

Kommentarer stängda

Jag inventerar. Under alla år har jag säkerhetskopierat alla mina bloggtexter, men har spritt ut det på så många ställen att jag nu försöker samla det i en egen mapp. Det har varit relativt enkelt att finna alla filer, men där är några luckor som kräver att jag får söka lite mer på djupet. Luckorna är vita, det funna grönt och det svarta är då jag haft blogguppehåll.

Femton år. Jag kan bara skaka på huvudet. Sanslöst.

Tillägg: Jag har nu funnit allt jag bloggat – inga luckor.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kommentarer stängda

Blogg

Kommentarer stängda