Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
När jag skrev om smärta i måndags, så låg den på omkring 9 av 10. I dag ligger den på 2-3/10. Att jag graderar den är också ett mått på vad jag mäktar med att prestera. När det ligger på 0 så är allt bra. Just nu… Det begränsar mig mer mentalt än fysiskt.
Men just nu är det ganska otäckt. Folk har börjat skrika på mig och vägrar accepterar när jag säger att jag varken orkar eller hinner göra allt som andra önskar av mig. Jag känner mig väldigt tvingad att jobba en dag 4 trots att jag aldrig, aldrig får jobba mer än tre dagar på rad innan jag måste ta en vilodag. Den där dag 4 som ligger framför mig är otäck. Dag 1 är slitsam, för då står jag och utbildar heldag. Dag 2 och 3 är ännu mer slitsamma då det är en helg när jag ska ersätta många. Dag 4 är också slitsam då det är ett heldagsmöte. Som om inte detta vore nog, att jag kommer att vara helt förstörd innan jag kommit till dag 4, så ska mötet hållas i en lokal som inte är handikappsanpassad. Det vill säga – trappor och jag med min rollator. Dessutom måste lunch vara på en restaurang ute på stan. Jag klarar inte gå så långt. Och jag vet inte hur restaurangen är vad gäller tillgänglighet. Det heter att jag får hjälp och stöttning, men det känns fruktansvärt kränkande och förnedrande att utsättas för hela situationen.
Och ovan är bara en isolerad händelse jag beskriver. Varje dag är en massa skrikande på mig. Jag ”arbetar aldrig”, ”är aldrig på jobbet”, ”svarar aldrig i telefon”, ”gör för lite” och så vidare. Vad ingen verkar vilja se är att jag är fullbokad långt upp över öronen, springer runt på möten, hoppar över fika/lunch och får sitta hemma och besvara jobbmejl. Det är för mycket. Allt!
Men jag är låst, fångad med motiveringar som ”arbetsvägran”, ”beordrad”, ”oumbärlig”, ”tvungen”. Vad alla verkar glömma – eller blundar för – är att jag är förtidspensionerad, har ett funktionshinder och allt vad detta innebär. Jag är väldigt trött. Jag ger allt och ingen är nöjd. Inte jag heller.
