Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Tydligen blir det ingen sjukgymnastik denna vecka då sjukgymnasten är fortsatt sjuk. Trist. Att han är sjuk. Att det inte blir någon sjukgymnastik känns bara som en lättnad med tanke på vad jag har att göra i övrigt. Dagen blev väldigt produktiv där jag snabbt (ha!) och lätt (ha!) styrde om lite så jag får det lite lugnare på jobbet nästa vecka. Det är jobbigt nu. Jag testade att sitta med stängd dörr i dag, men det fungerar inte. Folk springer in ändå och pratar trots att jag sitter i viktiga telefonsamtal. Nonchalansen vet inga gränser. Och detta att de ständigt begär saker av mig – att fixa det, ordna det, göra det. Jag är inte där för att göra någonting åt någon annan – jag har en egen yrkesidentitet med personliga arbetsuppgifter att sköta. Sådant som ingen annan behärskar. Så det blir en envägskommunikation på det sättet – jag ska hjälpa alla, ingen hjälper mig. Jag är väldigt förvånad över varifrån det här kommer – att de tror att jag är en allmän servicefunktion som ska lösa deras problem.
En möjlig – men obekräftad uppgift – är att jag är en problemlösare som vet exakt vad steg 2 är när de inte ens knappt vet vad steg 1 är. Jag fixar. Visst, jag vägrar som oftast hjälpa till, men folk släpper mig inte; de ger sig inte. Vilket i sig är konstigt eftersom de ser hur arg och irriterad jag blir.
Jag fick höra av en ny bekantskap i dag, att mitt ”problem” är att jag vet allt om allt på jobbet. Jo, jag har många roller/funktioner, stort nätverk och har lång erfarenhet, men det gäller de flesta. Så varför kan de inte bara backa? Jag är väldigt irriterad, som sagt.
