Glest (166)

Det var väldigt glest i morgontrafiken och det om något borde vara en hint om det skulle vara lika glest på jobbet. Plötsligt kommer det en klämdag och folk tappar motiveringen till att arbeta?

Kommande tolv veckor ska jag arbeta sju helger. På min semester. Det är därför jag kan ha så lång semester (kompensation liksom). Det är väl också därför jag blir lite… förnärmad(?)… av att så många tar ledigt en klämdag. Själv kan jag aldrig ta ledigt en klämdag – kanske främst på grund av att jag aldrig har klämdagar. Semester har jag på sommaren (och knappt det, eller hur man ska se på det – åtminstone aldrig sammanhängande), men utrymme till någon strödag på terminen finns aldrig. Jag jobbar mitt schema. Och det känns verkligen som om jag alltid jobbar. Och att andra aldrig jobbar om de kan ta ledigt en klämdag.

Men jag slutade tidigt ändå i dag, flexade ett par timmar. Jag har haft väldigt lufthunger på gränsen till panikångest, så jag åkte hem och sov en halvtimme. Så nu kan jag djupandas normalt igen och vet inte vad det hela berodde på. Men efter att ha sovit den där halvtimmen så fryser jag något enormt. Trots 22 grader ute och 27 grader inne. Känner mig… sjuklig. Vilket jag inte har tid med.

Och jag måste säga… Tredje sommaren med svajande regnbågsflagga utanför mitt sovrumsfönster (ute på torget) – jag börjar vänja mig. Till och med… den är nästan fin? Nej, jag tar tillbaka det. Den är fruktansvärt ful och kitschig (får dåliga 70-talsvibbar). Men den symboliserar något som är betydligt finare än sitt utseende.