Dag: <span>2 juli 2014</span>

Min största och allvarligaste störning måste vara det där att jag ständigt kollar jobbmejlen. Det är inte fruktlöst, för där är ständigt nya mejl som dimper in i korgen. Frågan är – hur viktigt är det att jag läser min jobbmejl? Det är svårt att säga. Där är alltid något som jag måste åtgärda i form av att vidarebefordra viktig information. Det utgör kanske 1 % av totala mängden, men ack så viktigt ändå! Ibland händer det att jag hoppar över att kolla en söndag – då jag inbillar mig att ingen viktig information kommer som behöver spridas – men brukar ha fel. Jag får dessa viktiga mejl dygnet alla timmar, veckans alla dagar. Men är de så viktiga? De flesta vet när jag är ledig? Det har egentligen ingen betydelse. Vår källa till snabb och viktig information går numera via mejl och jag kan inte vara den som stoppar upp en flöde. Det är problematiskt, för jag vill vara ledig. Jag vill kunna strunta i mejlen. Jag har rätt i att fullständigt skita i allt jobbrelaterat när jag är ledig. Men det gör inte någonting enkelt. För kraven är motstridiga – jag ska inte kolla jobbmejlen, men jag måste kolla jobbmejlen. Hur jag än gör så blir det problem som drabbar mig.

Nu är det väldigt sällan jag har så mycket som två semesterdagar på rad. Därför har jag ändå satt en gräns från och med i sommar – jag kollar aldrig jobbmejlen på en semesterdag. Övriga dagar kollar jag mejlen max en gång per dag. Och ändå – jag drunknar i mejl. Hur skulle det varit om jag struntat i mejl under de tio sommarveckor som jag (officiellt) inte är i tjänst? Det hade nog fått andra konsekvenser. Folk hade börjat ringa från jobbet hem till min privata telefon. Det har redan hänt. Mer än en gång. För att jag inte svarar på jobbmejlen med vändande post inom 30 sekunder.

Teknik är för tillgänglig.

Statistiken för juni säger att jag aldrig förr haft så många besökare på bloggen. Åtminstone inte de tre senaste åren, vilket är den tid bakåt som går att kontrollera. Ändå har jag ett minne av att jag även tidigare haft 1000 besökare per dag. Men det är för cirka tio år sedan. Tror dessutom att jag periodvis var uppe på 1500-2000 besökare per dag.

Jag är skeptisk till min statistik. Förmodligen är det 995 robotar per dag som snurrar in här. För hade det varit verkliga människor så tror jag att jag hade haft betydligt fler kommentarer. Kanske. Om jag nu känner andra som mig själv, så är det mer smygläsning än kommentering.

När dagbok dök upp på nätet för dryga 15 år sedan, så kommenterades det friskt. Men då var det nästan ett krav från dagboksskribentens sida – man var arg om folk smygläste utan att lämna spår efter sig. Lyckligtvis har det märkliga kravet försvunnit, men det ger också konsekvensen att man inte har en aning om det man skriver läses eller hur det uppfattas.