Fri(?)tid #272

Ännu en dag av migrän. Det måste betyda att i morgon, dag 3, blir det ingen migränkänning då det är en arbetsdag. Vilken tur jag har.

När jag tittade i tv-tidningsbilagan i dag inför kommande vecka, såg jag att de åter smyger igång program utan att ha gått ut med det. I morgon (måndag) startar Det okända igen. Och på lördag (kanal 11, kl. 22.15) fortsätter Supernatural. Jag är väldigt trött på att tv-kanalerna gömmer serier. De visar alltid säsong 1 på primetime. Sedan förskjuts det till sen kväll eller nattetid, gärna en helt ny veckodag. Därefter sänder de bara halva säsonger och gör uppehåll utan att berätta när fortsättning följer. Därför måste man lusläsa tv-tidningen och komma ihåg i ett par års tid vad det är man skulle fortsätta se. Med TiVo har jag lyckats ställa in önskelista som spelar in automatiskt om jag inte skulle upptäcka när något startar igen. Problemet är om jag valt en tv-kanal men programmet dyker upp i en helt annan kanal. Då reagerar inte TiVo.

Jag göa ganska klokt i att också maratontitta på serier via Netflix och Viaplay. Det är mer pålitligt. Tills visningslicensen plötsligt upphör.

Numera köper jag inte dvd heller. Det är meningslöst. Det blir billigare att betala 257 kr/månad för strömmande tv och musik. Plus att TiVo går på 439 kr/månad. Bättre utbud, även om det går på 696 kr/månad. Men då får jag all tv och musik jag önskar. Och slipper ha fysiska prylar som samlar damm.

||||| 0 I Like It! |||||

Tack #271

Sommarens planering med att arbeta väldigt mycket helg men ha semester under veckorna, var tydligen ett bra koncept även om jag nog inte vill reprisera det nästa sommar. Fördelen med att vara ”långledig” i tio veckor hade sina fördelar. Under sommaren var jag inte så stressad av jobbet, för jag hade mycket ledighet och vila ändå. Till exempel har jag under den här sommaren undkommit migrän, bältros, neurogen smärta, stress, panikångest och nya ms-skov. Men nu är det höst…

…och jag arbetar normalt igen sedan två veckor. På dessa två veckor har jag återfått stress, panikångest och neurogen smärta. I dag fick jag migrän. Arbetar som en galning i veckorna och blir på helgen däckad av migrän.

||||| 0 I Like It! |||||

Fult #270

Hur länge har jag haft min dator? Två eller tre år? Den börjar bråka med mig. Särskilt webbläsarna hänger sig, och värst är Chrome och Firefox. I dag tog de bara sex timmar att komma ut på nätet. För att inte prata om Spotify. Jag vet inte hur många gånger jag startar om datorn innan allt fungerar. Men sex timmar?! Ja, mejlen fungerar inte heller. Eller min rss-läsare. Kanske det är dags att fantisera om ny dator, men jag tycker Apple-produkterna är för dyra. Och då återstår Windows 8. Jag vägrar Windows 8. Säger jag som ägt alla Windows-versioner som funnits de senaste 20 åren. Frågan är vad man har att förvänta sig av Windows 9 när den kommer?

Frågan är om det är Windows 7 som är problemet med min dator? Samma version har vi fått på jobbet och över tid verkar märkligheter uppstå med programmen i de burkarna. Kanske det finns en anledning till att hälften av alla pc-användare fortfarande har Windows XP trots att supporten upphört? Samma sak gäller Office 2003. Fungerande teknik skrotas då det tydligen var för bra – Microsoft behöver en konstant inkomstkälla och ”utvecklar” och tvingar användare till sämre alternativ?

Annars, dagen… Arbetat halvdag, missat en pensionsavtackning, hittat ännu en miljon som inkomst till jobbet, fajtats med hämndtjänsten och så vidare. En helt vanlig dag med andra ord. Där inte mycket hände. Mer än bråket med datorn.

Jo! Jag har nu i min ägo två par läsglasögon. Ett par till jobbet, ett par hemma. Jag är nu ganska övertygad om att jag behöver progressiva glasögon efter att ha noterat den otroliga skillnaden i att plötsligt kunna läsa text.

Om jag ser dyster ut? Tja, typ trött bara…

||||| 0 I Like It! |||||

Myrsteg #269

Tygpåsen FUCK MS gjorde succé på jobbet. Så här långt åtminstone. Det finns säkert någon som tycker att den är oanständig, men då förstår man inte innebörden fullt ut. Det är en besvärjelse. Ms har inte makten över mig (nåja), utan jag är starkare än så.

Och så har jag kanske nu – mer eller mindre officiellt – fått arbetslättnad. Om det egentligen är så stor skillnad, vet jag inte. Däremot kommer jag ha stängd dörr betydligt oftare. Jag testade det under en timme i dag. Vid tre tillfällen slängdes dörren upp med orden ”har du tid har du inte tid så kan vi ta det en annan gång men det går jättesnabbt om du bara tar dig tid då det går superfort och jag vill inte störa dig”. Ja, då är jag tillräckligt störd för att kunna återgå till mitt jobb och skadan redan skedd. Nästa vecka kommer jag även att låsa min dörr, inte besvara knackningar samt sätta upp lapp på min dörr om att jag är upptagen. Telefonen stänger jag också av. Vill de något får de avtala tid via mejl. Jag viker inte en tum.

Ibland undrar jag om andra upplever samma saker på sina jobb? Att stängda dörrar inte respekteras, att man inte ens knackar? Tidigare erfarenhet säger att även om jag låser min dörr, så använder de nyckel för att gå in till mig och då oftast med syftet ”vi ville bara kolla vad du håller på med eftersom du låst dörren”. Öh, de är värre än katter som inte klarar av en stängd dörr?

Oh, visst ja! Och så har jag fått lite fler arbetsuppgifter. Jag önskade minus. Förutsatte plus minus noll. Men slutade på plussidan. 😉 Typ. Jag får större möjlighet till att själv styra min tid och kommer att säga nej till precis allt som inte redan ingår i mina uppdrag. Typ. Det beror på vad det handlar om. Typ. Egentligen är det bara över tid som jag kan se om någon förändring skett – och åt vilket håll. Men det känns åtminstone lite lugnare för stunden. Kanske. Tankemässigt har jag ännu inte hunnit bearbeta det som det beslutades kring i dag.

||||| 0 I Like It! |||||

Känsliga alternativ #268

Det tog två veckor och 261 kronor, men nu är den kaxiga tygpåsen i min ägo.

Pantertanter som lämnat TV3:s repriseringar och istället återfinns på TV4 komedi drygt 20 år efter att serien visades, håller fortfarande. Dock känns inte den svenska översättningen så fräsch. Vad Sophia sa? ”That black guy”.

||||| 0 I Like It! |||||

Gnällspik #267

Vardagen på jobbet är här. Det var lugnare i fredags eftersom det var fredag. Men i dag… Stressen är… inte öronbedövande, men något liknande. Jag har ännu inte märkt någon skillnad av att ha släppt mer än hälften av mina arbetsuppgifter, vilket möjligen kan bero på att vi ännu inte gått ut med den information. Men jag märkte i dag ganska tydligt hur påverkad jag blir av stressen. Fysiskt. Och jag svalde liksom bara allt det där som jag inte längre arbetar med. För att undvika diskussioner.

Ett problem är att man vill att jag ska delge alla de dagar då jag mår dåligt i min ms. Det vill jag inte. Frågan man hur jag mår eller i vilket status jag befinner mig i (2-3 läkare som jag arbetar med att enskilt frågat mig – enbart i dag). Jag tror inte det är något de anar genom att se på mig, utan det är väl mer att det är första gången efter semestern de sett mig och av omtanke är nyfikna. Men jag viftar bort det. Jag berättar gärna länge och ingående om ms, men bara på ett generellt plan i utbildningssyfte. Jag vägrar prata om mig själv då jag måste känna efter vilket förstärker sjukdomskänslan. Utsätt mig inte för det. Läs då hellre min blogg.

Kanske dagen blev extra stressig av att jag skulle hinna med ett heltidsjobb på två timmar. Övriga sex timmar satt jag på möten – utan rast eller lunch. Vilket också känns i ryggen då jag inte kan sitta så länge.

Dagen blev ännu längre än så. Flärdtjänst. Jag hade arbetat min dag 15.30. Fick bil till 16.25. Bilen kom 16.47. Jag skulle vara framme senast 17.00. Jag var framme 17.21. Vilket betyder att min hemfärd på sex minuter tog en timme. En timme som inte har något innehåll mer än väntan. Hade jag bara haft en bra ljudbok…

I går beställde jag läsglasögon då det drar ut på tiden innan jag kommer till ögonläkare och optiker.

I dag beställde jag knarktabletter akut. Kanske de finns att hämta om en månad…

||||| 0 I Like It! |||||

Dystergök #266

Det har varit en dålig dag. Tröttheten motsvarar tre sömnlösa dygn och jag kan inte ens säga att jag varit seg i dag. Jag har varit obefintlig, har inte existerat. Förmodligen påverkas jag mer än bara av att ha jobbat helg, då det också i dag varit regnigt och därmed väldigt fuktig luft (mår lika dålig av värme som av fukt). Jag blir utslagen. Hade jag varit sömnig hade jag kunnat sova, men den är tröttheten gör en mer passiv och frustrerad över att vilja göra saker, men inte ha förmågan att göra något.

Därför funderar jag på att åter testa mina knarktabletter trots att de inte kommer överens med min helvetesmedicinering. Jag vet inte ens om jag har några knarktabletter där utgångsdatum inte passerat då det är tre år sedan jag tog denna medicin. Förmodligen behöver jag förnya recepten, men det känns dumt om jag fortfarande inte kan ta knarktabletterna tillsammans med helvetesmedicinen. Frågan är om min läkare kan tänka sig skriva ut licens för amfetamin? I juni ignorerades det önskemålet, men jag måste ha något som gör att jag fungerar i vardagen. Trots allt har jag varit passiv i tre år just på grund av att jag inte har någon medicin som håller mig upprätt.

Nu när sommaren och semestern tillhör det förgångna, och den underbara hösten är här, så känner jag att jag är mentalt utvilad och redo för lite energisk handlingskraft. Men det går inte, jag är paralyserad av tröttheten som också är mental. Ja, jag är mentalt både utvilad och trött, en paradox för alla som inte besitter ms-erfarenhet.

Och synen försämras gradvis. Hur trött jag än är så kan jag inte sätta mig i något hörn för att läsa. Jag ser inte. Än har inte ögonläkaren kallat mig. Om de kan hålla vårdgarantin så bör besöket bli av senast under september. För en bedömning. Därefter kan jag själv vända mig till optiker om det är något som kan åtgärdas den vägen. Kanske synen är förlorad för alltid? Här kan jag läsa rätt hyfsat (då datorns bildskärm), men på mobiltelefonerna har jag fått förstora texten till det största.

Så. Trist. Men i morgon… en knarktablett…

Uppdatering: Nix, går inte. Knarktabletterna är mer än tre månader för gamla.

||||| 0 I Like It! |||||

Lattehelg #265

Efter att ha avverkat ännu en arbetshelg så känner jag mig ganska nöjd. Jag har idiotjobbat och försakat mycket av rasterna – i motsats till vad jag skrev på Facebook – där skrev jag att jag tittade på tv och åt choklad då det var stiltje. Okej, jag tittade på tv när jag åt frukost (min enda rast om dagarna) och hade choklad bredvid datorn när jag arbetade. Stiltjen berodde på att jag inte behövde utföra så mycket akutjobb åt andra, utan kunde verkligen sitta med mitt eget jobb. För första gången sedan december. Nästa gång jag har den möjligheten är om 3-4 veckor, om jag har tur. Trots att jag slet ganska intensivt i helgen, så kom jag inte så långt, men framåt.

När jag arbetar helg vill jag alltid ha en latte från Pressbyrån. I sommar har jag känt mig lite lurad. Mjölken har varje gång koagulerat ovanpå kaffet i en enda hård kaka. Det beror på att de inte rengör kaffeapparaten då det är uttråkade ungdomar som inte vill jobba som står där på helgerna. Första gången lärde jag mig en läxa angående latten, och de andra gångerna har jag chansat, konstaterat att kaffet inte är drickbart och sedan bett personal i kassan att hälla ut latten (utan att ta betalt) och rengöra maskinen. Typiskt nog ska jag inte direkt jobba mer helg i år, så även om ordinarie personal rengör lattemaskinen, så kan jag inte köpa mer latte. Nåja. Latte har varit min present till mig själv när jag jobbat helg.

Ibland ställs frågan ”vad är det första när du stiger upp på morgonen”, där jag nog alltid får svara ”tar på mig glasögonen”. Den riktigt intressant frågan är dock ”vad är det första du gör när du kommer hem från jobbet om dagarna”? Startar tvättmaskinen… Alltid… Tvättmaskinen är alltid igång när jag är hemma och ledig. Alltid. Det är tröttsamt och är en konsekvens av att varje tvätt tar så många timmar (2-3 timmar normaltvätt + 2-3 timmar om jag orkar tumla). Men jag är glad att jag har egen tvättmaskin.

||||| 0 I Like It! |||||

Julen står för dörren? #264

Tja, om fyra månader (och en dag) så är det julafton. Det dröjer någon månad till innan jag vet om det blir arbete för min del – jag kan ju alltid hoppas! Det är ju tradition.

Nej, jag tänker inte så mycket på jul i dag. Men jag kom tänka på advent eftersom jag nu ska få till mig en lampa från min fars dödsbo (okej, ömma modern har förvaltat en del saker åt mig de senaste 8 åren). Och just denna lampa påminner mig om advent och jul eftersom vi under min uppväxt brukade ha den istället för adventsljusstake på mitt rum. Ändå har den förmodligen ingenting med jul att göra annat än att jag förknippar den med jul. Det är en stallykta i trä med glassidor. Det är mosaikinfattade glasskivor som är olikfärgade. Och den är elektisk med glödlampa, inte med stearinljus. Åtminstone hoppas jag få den före advent. Jag julpyntar aldrig, har ingen julgran. Det enda jag har är adventssaker i form av lampor. Jag är innerligt trött på alla fula adventsstjärnor och -ljusstakar.

En annan fundering jag har i dag, är vad jag ska göra med alla serietidningar jag har överallt. Det motsvarar fyra Billy-hyllor (minst). Själv kan jag inte släpa iväg något till ett antikvariat eller sälja via nätet där jag måste posta saker. Därför funderar jag på soprummet och brännbart. För jag tror heller inte att det finns någon marknad för serietidningar. Och jag har inget behov av att sälja för pengar, bara bli av med och frigöra utrymme hemma. Jag är ganska osentimental vad gäller saker. Jag kastar gladeligen allt som jag inte har någon praktisk nytta av. Ömma modern hade hos sig funnit en del av mina kläder och undrade om jag vill behålla dem. Öh, nej. Det är kläder som hon förvägrat mig att slänga trots att det är 30 år sedan jag hade dem. Hon hade nu upptäckt att de blivit både malätna och mögliga. Varför i all sin dar skulle jag vilja behålla de kläderna? Hon börjar nu också bli osentimental men inte i samma utsträckning som jag.

Jaja, jag är lite nostalgisk när det gäller den där lampan… Men den är av praktisk nytta och fyller en funktion!

 

||||| 0 I Like It! |||||

Pimp #263

Ja, vad skriver man dag 184 utan uppehåll i bloggen när inte så mycket händer? I och för sig – vardagen händer alltid. I dag hade jag första arbetsdagen på tre månader där ingen hade semester. Och på jobbet är jag mest förvirrad då jag genomgår stora arbetsförändringar.

Och så köpte jag lite blommar (snittblommor) på torget då jag tyckte jag behövde något… inte fint… fel ordval… Äh, jag kände att jag behövde pimpa mitt köksbord!

Okej, så min sommarsemester är ett minne blott sedan en vecka tillbaka. När ska jag vara ledig nästa gång? Tja, bortsett från att jag har 15 semesterdagar kvar att ta ut i år, så lär jag få vänta med det till nästa år på grund av alla deadlines. Kanske jag kan ta några dagar i januari/februari. Och sparar jag mina semesterdagar till nästa år innebär det att jag 2015 kan ta ut 46 semesterdagar. Det är väl något att längta efter när hösten känns tung och pressande där jag inte har tid att ta ledigt? Jag behöver aldrig vara orolig över att ha för få semesterdagar.

Ett par bilder jag lade ut på Facebook i dag:

||||| 0 I Like It! |||||