Månad: april 2015

När nya skrivbordet kommer i nästa vecka så är det åter dags att möblera om på jobbet. Eftersom jag tycker detta är så kul, så tittar jag nu på hur det ser ut hemma. Jag behöver ett skrivbord här också, men har inte plats. Eller… har jag det? Det hela hänger på om jag kan flytta på ett skåp som är 1 cm bredare än utrymmet där det ska pressas in. Kanske…? Annars är det surt. Jag har redan sett ut platsen där jag vill ha skrivbordet hemma. Lyckas jag med detta så *borde* jag kunna få tillstånd till att gå upp till heltidsarbete och arbeta på distans hemifrån. I en betydligt bättre arbetsmiljö än på jobbet.

Hm. Beställa skrivbord… Titta på Ikea.se och fann precis vad jag ville ha. Betalar gärna extra för hemleverans och montering. För vissa är pengar bevisligen aldrig ett problem…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Egentligen finns det inte så mycket att säga kring det, men jag kan konstatera att årets tredje dödsfall i bekantskapskretsen blivit bekräftat där en liten blomma skickas till begravningen om en vecka.

Med tanke på att det var sjukgymnastik i går kväll, så är jag oförskämt upprätt i dag. Trött, men inte bedövad. Gruppen var kraftigt decimerad i går och det var stor möjlighet till att kunna träna utan att vänta på ett ledigt redskap. Men det var som vanligt. Äldre herrar (och jag). Den enda som är tyst, kämpar på och blir genomsvett, är jag. De andra verkar tro att de sitter på en ljugarbänk om man ser till val av samtalsämnen (skrävlande) och hur inaktiva de trots allt är. Jag förstår inte riktigt deras syfte med sjukgymnastik. Eller varför sjukgymnasten sätter sig på samma ljugarbänk. Återigen kan jag konstatera att jag inte känner mig hemma i den här konstellationen av ”gruppträning”. Men jag vet syftet med min egen träning och skiter i de andra även om jag blir lite irriterad. Där är en väntetid på att få komma med i den här gruppen då den är fulltecknad. Av inaktiva soffpotatisar. De kunde lika gärna stannat hemma. Förmodligen är där fler som resonerat som jag, för samma dag jag gick med i gruppen så kom ytterligare två nya deltagare. Har jag varit med i nu sex veckor? Två gånger har de varit med, sedan hag ingen sett röken av dem. Förmodligen har de känt att detta är fel forum för sjukgymnastik och gett upp. Det är bara jag som är envisheten personifierad.

Äsch. Jag glömmer det hela tiden. Jag måste hänga tvätt. Maskinen var klar för… fem timmar sedan. Jag har fastnat framför uppdatering av ny dator.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Senaste dagarna på jobbet, ja ända sedan förra veckan, har där varit en konflikt som jag fått ärva. Jag lägger mig i sådant som jag kanske egentligen inte behöver bry mig om, men just i det här fallet anser jag att olika chefer gjort fel som aldrig involverat mig från början eftersom jag har en viss kompetens (som de saknar) som snabbt och enkelt kan lösa allt. Men så blev jag tillsagd i går att lägga ner. Gjorde jag det? Nej, självklart inte. I dag gick jag vidare och nu är allt (förhoppningsvis) löst. Nej, inte en konflikt mellan personer utan mellan enheter och arbetsfördelning.

Vissa har fortfarande väldigt svårt för mig. Särskilt om man är sjuksköterska eller (inte lika ofta) läkare så tror de att de vet och kan allt, samt att de i chefsposition tar beslut utanför sin kompetens eller kännedom om verkligheten. Jag blir provocerad av sådan inställning. De med legitimation ser ner på mig som inte gått en vårdutbildning. Trots att jag genom min utbildning är expert inom administration. Som det ofta handlar om. Då måste jag argumentera och försöka övertyga, dra fram konsekvenser, orsak och verkan. Istället för att bara lyssna till mig eller låta mig fixa problem, så lägger de sig i och jag måste förklara, förklara och förklara. I slutändan får jag ändå alltid rätt. Annars skulle jag aldrig yttrat mig från början.

Vad är det hos mig som gör att jag ständigt tar initiativ till att lägga mig i saker? Varför kan jag inte bara vända ryggen åt och låtsas som ingenting? Det ligger inte i min natur. Jag tänker för mycket. Ser sammanhang i allt. Och kan då inte vara tyst.

Någon som gillar att jag inte är tyst på jobbet, är mina studenter. De påstår att jag öser visdom över dem, förklarar precis allt och drar paralleller till vad jag tidigare arbetat med. I går fick jag frågan vad en viss medicinsk förkortning betyder, som inte har med vår arbetsplats att göra, men jag kunde besvara den direkt och beskriva väldigt ingående. Hur och varför? Jo, det var en behandling jag var involverad i för tjugo år sedan och få fick höra allt om. Och eftersom jag kunde berätta allt runt omkring detta, så kommer studenten aldrig att glömma det. Vad förkortningen betyder vet jag inte riktigt (glömt), men jag kommer ihåg sammanhang och kan då berätta. Och så här är det hela tiden. Jag för information vidare, som kanske är ”värdelöst vetande”, men som målar upp en bild av både yrkesrollen och den hälso- och sjukvårdsvärld vi befinner oss i. Ofta får jag frågan (av kollegor, arbetskamrater och studenter) hur jag kan svara på alla frågor vad det än handlar om. Förutom min egen nyfikenhet och många år i yrket, så har jag genom åren alltid lyssnat. Punkt. Lyssnat på de jag arbetat med, lyssnat på patienter, lästa dokumentation, läst facktidningar, läst böcker och så vidare. Öh… Jag lär också upp läkare där jag nuddar vid även det medicinska och inte enbart det administrativa.

Det som de senaste studenterna berättat för mig, trots att de inte är från samma klass, är att jag är känd på skolan. När praktikplatser fördelats så brukar skolan berätta om att den student som har haft extra tur är den som fått en placering hos mig. Smickrande, men… äsch, då! Förutom att två skolor försökt rekrytera mig, så brukar studenterna efter sin praktik säga att jag borde börja på skolan då jag vet mer än lärarna. Och att de får en aha-upplevelse hos mig eftersom jag kan förklara mer pedagogiskt.

Och jag fattar egentligen inte. Det är därför jag skriver ner det här. För jag är förvånad över att man tycker att jag har något att bidra med. Men jag tog också emot studenter när jag jobba på det där sjukhuset 30 mil bort för +15 år sedan. Också den utbildningen där brukade säga ungefär samma sak som de andra säger i dag; att jag är kompetent, pedagogisk och tar mycket väl hand om alla studenter jag får. Tja? De är mina framtida kollegor och jag försöker delge den kompetens jag själv önskar av kollegor.

Med det sagt… Det ska bli skönt att till hösten bli av med rollen som handledare. För inget tar så mycket tid och energi som att ensam ansvara för en student. För jag ger väldigt mycket av mig själv.

Nästa vecka får jag mitt skrivbord på jobbet. Det har då tagit 11 veckor att tillverka. Sanslöst!

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

I helgen fick jag frågan vilken dator i ordningen jag nu hade. Jag… minns inte. Ska jag gissa så tror jag det nu är dator nr 8 sedan 1996. Tre stationära och fem bärbara datorer. Endast de bärbara har jag kvar och alla går att starta. Ja, egentligen inte så mycket mer än så; de går att starta men går inte att använda. Förutom helgens nya dator som jag kanske är ganska nöjd med trots att den har Windows 8.1. Okej, jag ska hålla käften nu angående min teknikpark.

Detta är tredje vecka jag inte har någon arbetsplats att sitta vid på jobbet. För tredje veckan är min plats utlånad till student och jag väntar fortfarande på det där jäkla skrivbordet. Min enda räddning är att jag arbetar ungefär var femte helg och då kan utföra något av betydelse. Just nu sitter jag mest bara och svarar på mejl och pratar i telefon. Där är inte så mycket annat för mig att göra. Det ska bli skönt när jag återfår en sittplats.

Långhelg stundar. Igen. Och nästa vecka också. Plötsligt har jag tre långhelger med ledighet.

Oh, mina trådlösa datorhögtalare kom i dag och de fungerar utmärkt!

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Nu kom ösregnet! Vilken tur jag sitter inne. Inomhus, menar jag. Eller, tur? Det går långsamt att installera nya datorn och få in alla program jag behöver. Just nu chansar jag på att jag har kvar mer licens på mitt Office, för det är inte kul att behöva övergå till månadsbetalning. Jag blir lite sur över att allt ska ligga i molnet och att olika licenser ska betala månadsvis. Eller årsvis. Det var bättre när man köpte en cd-skiva och så ägde man licensen för det programmet. En engångsavgift.

Annars? Räkningarna är betalda. Deklarationen är inlämnad. Och jag har beställt nya datorhögtalare (wifi). Jag har ännu ett mål. Avveckla ”datorarbetsplats”. Då funkar trådlöst bäst. Kanske jag också borde köpa trådlös skrivare? Äh, det får vara nästa projekt. Till helgen.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Än har jag inte påbörjat överföra data från gamla till nya datorn. Jag har heller inte börjat med att installera ”mina” appar i paddan. Sånt tar tid, kräver koncentration och fysiskt utrymme. Men ömma modern reser snart hem, och då står tekniken för mitt intresse. Har man en öm moder hos sig så ska man ägna henne uppmärksamhet, inte tekniken.

Min rollator har nu slagits sönder och samman av flärdtjänstchaufförer och det tog ett år. De är väldigt oaktsamma när de drämmer in den i bagageutrymmet i bilarna. Det förstår jag. Den väger fruktansvärt mycket och det är svårt att häva upp den och in i en bil. Men jag behöver en ny rollator väldigt akut. Det är problemet. ”Akut”. I morgon får jag ringa primärvården och kanske boka in en tid för att sedan få en beställning på ny rollator som kanske levereras innan sommaren, eller nåt. Inget går smidigt när det gäller det offentliga. I know – jag är ju slav i samma organisation.

58 timmar. Så mycket har jag att se ikapp på min TiVo. Innan jag hunnit påbörja se dessa 58 timmar så spelar den in ytterligare X antal timmar. Ändå spelar jag bara in sådant jag vill se och tycker är bra. Och räknar inte in det som jag också tittar på parallellt på Netflix, Viaplay och dvd. Förstår man varför jag ska ha sju veckor semester i sommar? För sedan börjar höstpremiärerna på tv…

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed

Shoppingturen gick på cirka 12 000 kronor.

  • Bärbar dator, Toshiba.
  • iPad Mini, 32 Gb, WiFi.
  • Extern hårddisk.
  • Två par byxor.
  • En skjorta.
  • En gubbkeps à la sommarvariant.
  • Öh.. en ask Läkerol och en liten läsk.

Jo, vi har haft sommar i en vecka nu i Göteborg (och Västkusten). Våren kom 15 februari. Därför är det lite märkligt att se annonser med text ”nu när våren börjar komma”. Öh, vi har sommar! Lika märkligt är det att se folk fortfarande gå runt i stickade mössor och täckjackor. Det är sommar! I och för sig bara +11 grader varmt (lagom!), men det är petitesser i sammanhanget.

Dagens mest minnesvärda är den fulla mannen som kom in på Elgiganten och vill ha hjälp med sin trasiga ”Sony iPhone”. Anar jag en läcka angående en sammanslagning av Sony och Apple? Hur ställer sig Konkurrensverket till detta?

Nu börjar det tråkigaste jag vet. Anpassa tekniken till mina behov. Och… vad tycker jag egentligen om Windows 8.1? Första gången jag använt operativsystemet. Hoppas så mycket mer på Windows 10 till hösten.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Kort natt följs av lång dag som följs av kort natt. Lång händelserik dag. Go’natt.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Sånt jag är försiktig med att skriva om. Som att en bekant efterlysts av Missing Peoples. Någon jag känt hela mitt liv och som var bästa kompis med min far. Jag förstår utfallet. Jag förstår det bakomliggande. Jag förstår varför många andra också lagt locket på. Hänsyn.

Det är därför jag ofta skriver så opersonligt i min blogg. När det börjar gränsa åt andra människor så tar jag hänsyn. Om mig själv kan jag skriva vad som helst, men inte om det berör min interaktion med andra. Jag har funderat lite på varför jag kunde skriva så mycket mer förr, men då berörde det ofta människor som jag umgicks med som också fanns på nätet. Vi skrev om varandra och då blev där ett helt annat sammanhang.

Så befriande det skulle vara att inte behöva visa hänsyn! Då skulle man också se att mitt liv inte bara är sjukdom eller arbete.

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Det är mystiskt hur trött jag blir efter sjukgymnastiken. Dagen efter. Ögonen går i kors. Jag kan inte tänka. Orkar ingenting annat än sova. I ungefär 14 timmar efteråt. I och för sig ger jag allt på träningen som blir väldigt intensiv. Och detta efter att jag arbetat heldag. Kanske det är tillåtet att bli trött, men så här trött?! Nej, jag har inte sovit hela dagen eftersom jag kände att jag var tvungen att fylla på snuslagret. I helgen hinner jag inte. Det blir av nu. Ny bärbar dator. Plus iPad. Plus extern hårddisk(?). Plus lite nya kläder (vårgarderoben behöver fyllas på med byxor, skjorta, jacka och sommargubbkeps). Japp, här ska det spenderas!

||||| 0 I Like It! |||||

Blogg

Comments closed