Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
S0m jag sagt tidigare så kommer jag att skrota bloggen så fort det gått mer än en månad sedan senaste kommentaren. Det är enda måttstocken jag har för att veta när det är dags att gå vidare. Vem kunde tro att det skulle ta nästan 17 år innan jag kom till den punkten? Nåja. Det är ju fyra dagar kvar. Tack, men inga ”pitty comments”.
Det som är lite skakande är att jag alltså har en 15-årig nätvän (nej, det är inte oanständigt, bara… intressant). Skakande så till vida att jag alltså bloggat sedan långt innan han föddes. Och jag är ständigt medveten om åldersskillnaden och försöker vara något mellan en pappa och vän. Ja, jag är lite uppfostrande och tillrättavisande.
Varför bloggar jag så lite? Varför syns jag så lite på Facebook? Varför har jag nästan övergivit Twitter? Därför att jag är stött och besviken. Ytliga Instagram ger mig mer substans och därför ligger fokus där. Även om jag får ducka för alla snuskbilder och skamliga förslag. Jag skulle kunna ge mig ut på en världsturné och vara mer välkommen än min online-närvaro på Facebook och Twitter. Jag har skaffat nya vänner då mina gamla övergivit mig både IRL och URL. Enda anledningen till att jag inte avregistrerat mig på Facebook beror på att jag har mina finska kusiner där.
Själv har jag slutat massor av gånger. Nu gör jag det för mig själv och för att det är ett bra sätt för mig att komma ihåg. Det blev vad det en gång var – en digital dagbok.
Jag skulle vilja vara lika öppen som på Instagram, men det känns inte okej. Märkligt nog så har jag olika fokus beroende på vart på nätet jag befinner mig. Bloggen har blivit synonymt med ms, flärdtjänst och jobb, men jag har inte så mycket nytt att komma med på den fronten. Istället har det blivit privata diskussioner som aldrig når offentligheten. Jag är kluven. Samtidigt känns det som en bedrift att hållit på så länge och det känns inte bra att överge bloggen då den hängt med i så många år. Jag är verkligen kluven.
Klart att det är en bedrift. Både du och jag är ju gamla rävar i sammanhanget. 😀
Känner mig som en räv med skabb möjligtvis. 😉