1 dec

Förmodligen tackar jag nej till att börja arbeta heltid. Jag tjänar inget på det. Ekonomiskt blir det +-0. Och det är fördelen. Nackdelen är nämligen att jag blir av med min fritid och blir än mer stressad då jag på utökad tjänstgöringsgrad inte får ägna mig åt mina egna arbetsuppgifter som jag inte hinner med i dag, utan ska göra ett annat arbete. Så, nej. Inte under de förutsättningarna. Det lönar sig inte att arbeta även om det är målsättningen ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Den 1 december. Först och främst betyder det för mig World AIDS Day. För det är något som är väldigt stigmatiserande. Då fördomar fortfarande florerar och som inte är förankrat i något annat än 80-talets okunskap. Jag är försiktig med att skriva om jobbet när det kommer till patientgrupper. Men generellt sett – hiv finns överallt och det är inget som är ett problem för omgivningen. Behandlad hiv smittar i princip inte. Men risken finns där, men man behöver inte överdramatisera det om man själv inte bär på sjukdomen. Fortfarande är det en farlig sjukdom, men främst för den som är smittad då man måste tänka sig för. Och har man tur så fungerar medicineringen utan alltför allvarliga biverkningar. Så vi i omgivningen behöver inte bete oss som skit. Det händer att jag ser arbetskamrater låta sin okunskap lysa igenom och då brukar jag bli förbannad och läxa upp. Varför jag känner sådan empati för de med hiv? Jag har motsatssjukdomen. Hiv/aids bryter ner immunförsvar. Ms ger överaktivt immunförsvar. Det lustiga (när jag tänker efter) är att brister i immunförsvaret är inget som känns. Emellanåt känner man av symtom som beror på grundsjukdomen. Men det är främst omgivningen som beter sig som arslen på grund av okunskap. Och det är där empatin kommer in.

Den 1 december. Det betyder att mitt skägg fyller fem månader i dag (153 dagar). Följer man utvecklingen från månad till månad, så är det markant. Mitt skägg växer snabbare än genomsnittet. Varför vet jag inte riktigt. Eller varför det är så tjockt. Jag som tidigare rakade mig max 1-2 dagar per vecka på grund av klen skäggväxt. Men det stämmer väl att där finns ett ”underskägg” som tar lite längre tid att komma fram och att man därför inte får röra skägget på något sätt under de tre första månaderna. Så nu när ”underskägget” märkt att det är fritt fram att få växa så finns det ingen hejd. Om en månad ska jag till barberare och då faller lockarna. Nej, jag ska inte raka bort skägget, bara formge det. Då brukar det som lockar sig försvinna. Och lockar är skitjobbigt i ansiktet. Det kittlar i öron, i näsa och man tuggar plötsligt på skägget när man äter oavsett hur stort man gapar. Längden kommer jag att behålla, men det kommer att bli rakt utan lockar. Tror jag. Jag studerar andras bilder ingående och följer hur de låter skägget växa innan de går till barberare. Den kommentar som fastnat mest hos mig är ”varför väntade jag så länge med att gå till barberare – såg inte klokt ut som vildvuxet”. Jag börjar längta att få gå till barberare och få en skäggfrisyr. Blir mer lättskött. Att jag väntar i det längsta beror på att barberare tar så mycket av längden för att framarbeta en frisyr.