Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
I och för sig är jag långledig över jul- och nyårshelgen, men börjar inse att jag nog ändå får jobba lite i mellandagarna. Deadline som brinner i knutarna, ska vara klar till årets första vardag. Likadant varje år och det är bara jag som vet och kan. Det skämmer mig att man är så beroende av mig.
Jag hade gjort upp en plan för årets resterande 9 arbetsdagar, men det sket sig i dag. Rejält. Det började med att jag i morse var med och föreläste för läkare som då plötsligt fick nya önskemål. Som bara jag kan åtgärda. Alltså har jag suttit hela dagen med att utarbeta nya rutiner och arbetssätt för läkargruppen, och det lär ta flera dagar än bara i dag. Det togs väl också mer eller mindre beslut om att jag ska utbilda alla nyanställda läkare i administration samt förklara inloggningar och arbetssätt i vissa datasystem som inte mina kollegor har behörighet. Se, där föll jag tillbaka i en roll som jag inte haft sedan 2008!
Skägget måste jag skriva något om. Jag tänker inte på det annat än när jag ser det (i spegeln eller när jag tar selfies). Men jag blir mer och mer övertygad om att jag inte kan raka bort det, då det blivit en del av min personlighet. I går kväll råkade jag känna på… käkbenen. Och insåg att jag inte tagit mig själv i ansiktet (annat än på skägget) sedan jag slutade raka mig 1 juli. Samtidigt noterade jag att dubbelhakorna inte är lika markanta där under skägget; jag kan inte hitta dem. Och så tänkte jag inte mer på det. Förrän jag tog en selfie på jobbet när jag skulle hem i dag. I privata kläder. Oj, de hänger ju på mig? Så himla mycket har jag inte gått ner! Bara 10-15 kg i höst. Visst, magen är lite mindre (10 cm, drygt) och axlarna har blivit mer markanta (och kantiga). Oj? Det sporrar till ihärdigt kämpande.
Något annat… Om det inte hade varit för min ms så hade jag stuckit till Italien i februari. Yrsel och rollator är för jobbigt. Nåja. Om knappt ett par veckor får jag ju träffa Nahoj åtminstone. Hoppas jag. Skäggbrodern och jag ska fotograferas med våra skägg och jag har krävt att få göra beard bump.
En kommentar