Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Märkligt hur vissa saker bara kan falla ur minnet så totalt att man inte ens känner igen det när man får höra om det. Eller. Nu några timmar senare så börjar jag förstå att jag faktiskt hört om det. Alltså. När jag gick i grundskolan, så hade jag sådär 70 jämnåriga. I en liten skola ute på landet så känner man alla och man har också ganska bra koll på vad som händer med alla sedan vi vuxit upp och skingrats för vinden. Därför blev jag chockad när jag fick höra att en jämnårig omkommit i en bilolycka. För 25 år sedan. Men jag börjar nu dra mig det till minnes. Annars har jag bara varit medveten om den två år yngre tjejen som krossade bakhuvudet efter att i fyllan ha stegrat med en motorcykel som hon föll av. Men det är väl 30 år sedan, även om jag minns det. Nåja.
Två skitjobbiga veckor på jobbet är över och jag kan ta det lugnt hela påskhelgen och bara sova. Det var länge sedan jag sov så mycket, men nu verkar jag behöva det. Om det lugnar ner sig på jobbet framöver? Nja. Inte lika många möten inplanerade samt att jag nu ska slippa student (vilket låter betungande, ”slippa” är kanske fel ord). Men det är stressigt ändå. I onsdags när jag arbetade hemifrån fyra timmar så hade jag fullt upp med att besvara 30 mejl. Vissa dagar svämmar mejlboxen över även om jag alltid besvarar alla mejl inom 20 minuter. Alltid.
Kanske jag bara är trött och sliten, men jag är på utomordentligt dåligt humör efter några vänners tystnad/kommentarer online. Det är svårt att skaka av sig. Jag är extra mottaglig när jag är utarbetad. Nej, det är inget som är direkt riktat mot mig, men ändå. Och en varning – använd aldrig rött hjärta-emojin om ni inte redan gått uppför altargången tillsammans. Använd det inte för att visa uppskattning eller stöttning. Det verkar vara en känslig fråga.
Kommentarer stängda