Irriterad

Det händer inget/massor.

Mitt lilla utbrott på jobbet för ett par veckor sedan ledde till att jag i fredags fick byta tillbaka till mitt gamla rum för att få sitta ensam, men inte ostörd. Om det gör någon skillnad alls vet jag inte, för jag är så sällan på jobbet. När jag väl är där känner jag mig som älg under jaktsäsong.

I dag har jag haft migrän from hell, som om inte tandvärken vore nog (bara 8 dagar kvar till extraktion). Ändå arbetade jag nästan hela dagen och kräktes bara två gånger. Som det är nu är jag bara på jobbet en dag per vecka då jag är så uppbokad. Den här veckan har jag en facklig konferens att närvara vid och nästa vecka kommer jag att arbeta en del på distans hemifrån eftersom tanden ska bort och jag tror inte jag klarar sitta på jobbet om det nu blir ett så komplicerat ingrepp som de påstår.

Årets utvecklingssamtal är också avklarat. Jag har inte längre några drömmar. Det är väl vad vi kom fram till. Jag har så mycket och det är så rörigt att jag inte ens vet vad bland alla tusen arbetsuppgifter som jag tycker är roligt. Någon utveckling eller karriärsmöjligheter ser jag inte heller. Däremot så kanske jag fick en liten öppning till en förändring. Arbetsledning, inte chefskap men arbetsledning. Men det förutsätter så mycket och så långt in i framtiden att det inte går att planera efter och hörde egentligen inte hemma i det här samtalet.

Sammanfattningsvis måste jag säga att jag just nu är en väldigt missnöjd människa. Tror det är tanden som gör att jag inte kan fokusera eller höja blicken. Elva månader av tandsmärta och värktabletter. Jag slår till höger och vänster.

2016-10-17-19-03-14