Bräkare

Lite oförskämt. Jag satt på mitt arbetsrum när det kom ett spontanbesök, en kollega som tagit fel på en mötestid med en hel vecka (för tidigt). Själv tyckte jag det var kul att hon kom så jag kunde prata lite jobb när hon ändå var där. Så hon slog sig ner och vi pratade kanske en kvart. Efteråt säger annan kollega till mig ”det var för jäkligt att passera ditt rum när ni satt där, för ni bräkte ju bara så man inte förstod vad ni pratade om”. Tja, mitt besök kommer från Skåne precis som jag. Vi pratar skånska. Det är vår dialekt. Oavsett vilket språk eller dialekt man pratar, så tycker jag inte att man ska kommentera det som något negativt. Jag förstår väl heller inte alla dialekter och språk, men jag respekterar utan kommentar dess existens.

Det verkar braka loss igen på jobbet. Visst, det här har varit en hemsk vecka där jag verkligen inte (som vanligt) varit i fas. Och så plötsligt – ännu mer! Det som vi skjutit på i flera år blev plötsligt en realitet där jag nu  ofta har en doktor i min besöksstol (snacka om oväntad twist för läkare) då jag kommer med väldigt mycket förmaningar och har synpunkter på hur de lär upp nya kollegor (eller bristen på just det). Alltså har det landat på mig att skriva ihop rutinerna för hur läkare ska arbeta. Okej, de har skrivit ihop egna dokument men om de gillade jag inte då de var inkompletta och felaktiga. Varför och hur nu jag som simpel sekreterare kan veta det. Dock tar de tacksamt emot alla synpunkter, men det är jag som får göra realitet av det hela. Slitsamt. Men jag försöker schemalägga när läkarna får lov att störa mig.

Annars är jag väldigt glad över att ledig långhelg nu är här. I morgon är det alltså dags att träffa mina skäggvänner för en fika. Första träffen. Anledningen till att jag inte är nervös, spänd eller förväntansfull (eller jo, förväntansfull) beror på alla bloggrelaterade träffar jag varit på genom åren. Människor brukar vara precis som de är på nätet.