Ordning på torpet

Det är trots allt ganska coolt fortfarande att blogga. Nä, kanske inte. Jag har skrivklåda och efter tre månader kunde jag inte hålla mig borta. Om jag har något att säga? Absolut inte, men låt inte det hindra mig!

Kanske det är på sin plats att ge en uppdatering av läget och vad jag haft för mig de senaste tre månaderna? Jag kan väl säga att det har varit tre månader av standby. De senaste tre månaderna har jag haft ett MS-skov som ännu inte gett med sig. Jag har fallit och slagit mig. Ostadiga ben, kroniskt yr, triggad panikångest. Klart jag faller trots rollator. Det är så illa att jag även hemma måste ha rollator, vilket är nytt. Vi ska inte prata om hur det är utomhus eller på jobbet. Därför ska jag senare i veckan se om jag kan få en elscooter utprovad för att kunna förflytta mig utomhus och på jobbet. Jag kan inte gå en meter med rollator utan att falla, vilket till stor del beror på att jag inte klarar sortera sinnesintryck och då får panikångest och faller (total blackout, inte avsvimning). Nej, medicinering hjälper inte.

Efter sommaren ska jag prova ut ny MS-medicinering, vilket jag redan skulle genomgått. Jag har själv valt att skjuta på det eftersom det nu är klart att jag ska opereras till midsommar för käkcystan. Nästa vecka ska jag genomgå narkosbedömning, så jag håller tummarna. I går tog jag EKG, blodtryck och blodprover inför detta. Normalt EKG och normalt blodtryck, men inte världens bästa blodprover eftersom jag har pågående skov som ger förhöjda infektionsparametrar (vilket inte har någon betydelse vid narkos).

Sjukdomar och elände! Kan där finnas något mer? Ja! I ett halvår har jag haft konstant klåda och utslag över hela kroppen. Arbetskamrat fick göra en bedömning; nässelutslag. Så nu tar jag dubbel dos Kestine under två veckor och redan på första dosen försvann klådan. Efter två veckor får jag se om utslagen och klådan kommer tillbaka utan medicinering, för då måste jag söka vård då jag har någon allergi som är okänd för mig. Själv tror jag att det kommer sig av att jag har/har haft två skov sedan december. Mitt immunförsvar har fuckat upp.

Jo, nuvarande MS-skov föranledde en sjukskrivning i två månader utan effekt. Jag jobbar hellre då jag behöver vara fysiskt aktiv och har en daglig rutin för att må bra till kropp (huh?) och själ (it’s a dark place).

Hur rullar det på jobbet? Vi har ääääntligen kunnat börja anställa kollegor igen åt oss. Det har varit några tuffa år och det har gett mig en astronomisk arbetsbörda. Tyvärr finns det inga fysiska utrymmen åt kollegor, men det har vi löst genom att jag nu ska byta arbetsrum för 13:e gången under de 17 år jag arbetat på nuvarande jobb. Jag blir placerad på en stängd avdelning där alla rum står tomma. Så vi har fysiskt utrymme ändå? Nej, detta är en avdelningen som ska evakueras på grund av renovering (för första gången sedan 1954). Den var redan tömd, men ombyggnationen lär dröja. När det väl blir av, så får jag hitta arbetsrum nr 14. Vid årsskiftet, tror man.

Nu ljög jag. Jag kommer att dela avdelningen med en läkare, vilket gör honom glad då jag är hans personliga hjälpreda. Han har redan frågat om det är sant att jag kommer upp till honom, och när. Tja. Inom ett par veckor.

Utöver jobb och sjukdom då? Just nu ängslas jag, och attraheras av, att det snart är 2-årsfest i Jönköping med skäggklubben. Vi samåker i bil och man fixar fram lånerullstol åt mig. Sedan är det PAAAARTY i 24 timmar utan hämningar. Men det är några veckor dit.

Är jag tillbaka här på allvar med bloggen? Jag hoppas det.

Puss och smek!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *