Dag: <span>17 april 2018</span>


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107

Ingen tycker väl det är konstigt att man har möten i sitt arbete? Alltså, det är inget som direkt ingår i min grundprofession eller i någon annans. Mina kollegor har inga möten. Jag hinner inte utföra mitt grundarbete på grund av alla möten. Är det nödvändiga möten? Jo, de behövs. Jag har aldrig varit med på ett möte som inte bidragit till något arbetsmässigt. Ändå börjar jag nu bli lite irriterad, för det är snart sommar. Jag har inte så många arbetsdagar kvar innan min semester är här. Hur många arbetsdagar har jag före semester där jag utför mitt grundjobb? Om vi tar och strukturerar upp det…

Dag 1:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på innehåll i våra datasystem.
  • Möte – jag är inbjuden som expert på regelverk.

Dag 2:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på alla kollegors arbetsrutiner vars frågor jag ska besvara (uppgifter jag hade för mer än fem år sedan).
  • Möte – jag är inbjuden som expert på min verksamhet, på arbetssätt och på regelverk.
  • Möte – arbetsplatsträff.

Dag 3:

  • Möte – jag ska lära upp ny kollega i arbetsuppgifter jag inte haft på över fem år, då jag är den enda som kan.
  • Möte – jag är inbjuden som expert på kollegors arbetsrutiner vars frågor jag ska besvara (uppgifter jag hade för 14 år sedan).

Dag 4:

  • Möte – jag representerar 2000 anställda som expert på regelverk och arbetssätt.

Dag 5:

  • Eget arbete halvdag på distans – inga möten!

Dag 6:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på verksamhet, arbetssätt och regelverk.

Dag 7:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på alla kollegors arbetsrutiner vars frågor jag ska besvara (uppgifter jag hade för mer än fem år sedan).
  • Möte – jag är inbjuden som fackombud diskutera hälsofrämjande åtgärder.

Dag 8:

  • Möte – jag ska träffa högsta chefen som vill ha rapport på hur vi kan främja arbetssätt och följa regelverk för 2000 anställda.

Dag 9:

  • Eget arbete heldag – inga möten!

Dag 10:

  • Möte – eventuellt utbilda studenter i datasystem jag ansvarade för 2012(?).
  • Möte – träffar andra fackförbund inför huvudmöte…
  • Möte – samverkansmöte.

Dag 11:

  • Eget arbete heldag – inga möten!

Dag 12:

  • Eget arbete heldag – inga möten!

Dag 13:

  • Möte – jag är inbjuden som expert på alla kollegors arbetsrutiner vars frågor jag ska besvara (uppgifter jag hade för mer än fem år sedan).

Dag 14:

  • Möte – fackligt möte med egna förbundet.

Dag 15-21:

  • Eget arbete heldag – inga möten; förutom ett sista dagen.

Semester!

18 möten på 21 arbetsdagar? Självklart är det inte hela sanningen. Fler tillkommer som jag ännu inte fått reda på. Plus att jag tackat nej till en hel del som jag då inte tagit med här.

Så varför är jag så populär?

  1. Jag har gått på Förvaltningsskolan och fått kompetens som saknas i vården.
  2. Jag har varit envis och nördat in mig rejält lagar och regelverk.
  3. Jag kan våra datasystem, är ganska ensam om att ha fullständiga behörigheter i flertalet olika system.
  4. Jag är eller har varit systemadministratör och varit med i uppbyggnaden av rutiner och systemutveckling.
  5. Jag. Glömmer. Ingenting. Och jag har lång erfarenhet, varit hos samma arbetsgivare i snart 20 år men har lång erfarenhet även från åren före.
  6. Jag behöver inte tänka och fundera – jag kan svara på det mesta på stående fot.
  7. Jag förstår ekonomi och statistik.
  8. Jag är insatt i andra yrkesgruppers arbete.
  9. Jag påtalar problem.
  10. Jag är problemlösare.

Typ sånt som andra säger åtminstone. Jag blir själv alltid förvånad. Mest förvånad över varför inte fler eller andra också har de allmänna kunskaper som jag har?  Jag förstår inte när jag ständigt får frågan om hur jag kan veta saker. Nå, men jag är intresserad av förstå sammanhang. Jag är nyfiken och finner svar på alla frågor jag ställts inför. Ingen har någonsin gett mig information från ovan, utan det är jag själv som tar initiativ. Konsekvensen har blivit att man ser mig som en källa till väldigt mycket information. Ibland kan jag tycka att det är lite ”trögt”, att vissa saker är så bacis att det borde vara något alla har kunskap om. Men med stort (ähum) tålamod så bistår jag ändå där jag kan. I början var det enbart kollegor som kom till mig. Sedan började sjukvårdspersonal komma till mig. Sedan ekonomer. Nu är det cheferna också som kommer med uppdrag till mig. Och jag är inte begränsad till min egen arbetsplats. Jag hjälper alla 6000 som efterfrågar min kunskap (jag är jagad på riktigt) plus bistår andra arbetsplatser i landet (som ringer mig). Men det är olika saker man vill mig. Så många kunskapsområden har jag. När någon ringer mig brukar jag få avbryta och fråga ”vilket område handlar det om”? Som ”vilket datasystem ska jag in i” eller ”gäller det regelverk”? Det händer också att jag ber att få återkomma när jag hinner sätta mig ner, vilket innebär att vissa återkommer jag aldrig till. Det händer för mycket hela tiden. Hör jag inte av mig så förutsätter jag att de påminner mig.

Jag har nog ganska mycket att göra på jobbet fortfarande.

||||| 0 I Like It! |||||

Arkiverat

Kommentarer stängda