Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /var/www/jontas.com/public_html/wp-content/plugins/kk-i-like-it/kkDataBase.class.php on line 107
Två lediga dagar och jag har arbetat 12 timmar. Det är verkligen kaos på jobbet. Men nu släpper jag det och håller helg även om midsommar inte betyder något (det heller) för mig. Jag har ingen aning om vad jag ska göra i midsommar. Förmodligen fortsätter jag mitt senaste maratontittande på Netflix. Gilmore Girls. Det är märkligt hur nutida det känns (kläder, bilar, hur man pratar) trots att serien nu är 18 år gammal. Kanske det är rätt tid just nu att se serien, innan den känns förlegad och ålderstigen. Men det är ändå lite chockerande att se samma skådespelare i betydligt mer aktuella serier, för de har – i motsats till serien – åldrats 18 år. Det jag minns från tiden då Gilmore Girls visades på tv, var att de pratade snabbt och forcerat. En uppfattning jag inte längre har. Ungefär som när Michael Jacksons Black & white-video kom i början av 90-talet; man fattade inte morphandet av ansikten, man kunde inte se övergången. Det kan man i dag. Vi har vant oss och uppfattar sådant som vi tidigare tyckte gick snabbt. Ungefär som med språket. Vi talar så där snabbt och forcerat nu i alla tv-serier och i verkliga livet. Sånt som är nytt blir normaliserat efter en tid.
Många klagar på Facebook. Nej, inte att de framför klagan på Facebook – jag menar att man utanför Facebook klagar på delningar vänner. Jag tycker själv det är väldigt bra. Då ser man vilka man ska bryta med och inte gå i villfarelsen att man är vänner som man känner. Dyker det upp något rasistiskt/nazistiskt eller liknande, så är det bye bye från min sida. Själv har jag enbart blockerat en person av de 500 jag lagt till som vänner. Och det var någon jag verkligen trodde jag kände. Men jag blev trött på attityden jag möttes av. Att alltid skicka arga smileys och skriva hur fult mitt skägg är, nej det vinner man inget på. Allt man tycker behöver man inte uttrycka. Särskilt som det inte bidrog med något till vår relation mer än att jag tröttnade på upprepningen. Så. Jag tycker det är bra att man har Facebook för att kunna sålla bort alla arslen i vänskapskretsen.
Jag har tystnat på Instagram och på Facebook. Förmodligen är det något tillfälligt, men jag har inget att komma med känns det som. Det har vart ett sjukdomsfokuserat halvår och jag vill inte fastna i det. För min del räcker det med bloggen att spy galla i.
Midsommar. Jaha. Men jag är åtminstone ledig. Bortsett från den där ostrukna högen av kläder.
