Kategori: <span>Blogg</span>

Sovit 13 timmar i natt. Sedan sovit större delen av dagen. Den extrema tröttheten beror säkerligen på 1) ms, 2) inte varit riktig ledig på över en vecka, 3) migrän måndag/tisdag och 4) annat? Nå, jag förväntar mig att nu ha återhämtat mig så gott det går, för jag är trött på att sova. Vad jag ska göra de närmaste dagarna vet jag inte riktigt, men jag vill orka oavsett.

Och nu går jag på min andra semesterperiod av sommarens fem. Det där med att ta ut semester så det motsvarar halvtid, är ganska behagligt.

Frågan är om jag får ha semester ifred. I dag har de från jobbet ringt mig på min privata mobiltelefon två gånger – när jag varit på jobbet. Att sitta med fyra telefoner är ganska jobbigt när det ringer samtidigt i dem alla.

Migrän dag 2. Sett till förra gången jag hade så här kraftig migrän, så ser jag en likhet. Väderomslag till sämre väder ger tydligen migrän? Lufttrycket? Lågtrycket? Nå, men jag känner trycket – i skallen.

Det blev en stressig arbetsdag. Visst, där hade blivit lite som samlats på hög eftersom jag inte varit där sedan i onsdags, men det var snabbt avklarat. Istället fick jag en massa problemlösningar att ta fram väldigt akut. Det är sommar, och då kommer turister hit och insjuknar akut vilket ställer krav på att känna till regelverk beträffande betalning, ersättningsnivå, avtal och hur det ska registreras. Ingen verkar ha koll på det trots att lathundar finns. Sånt har jag fått hålla på med större delen av dagen – registrera rätt. Det som oroar mig lite är hur man löser det när jag är ledig? Trots allt är detta någon annans arbetsuppgift att känna till, men det verkar ingen tro på.

Ingen tid till lunch. Har migrän sedan i eftermiddags som inte förbättrades av flärdtjänstens irrfärd. Färdvägen på 12 minuter med bil tog 1½ timme. Förmodligen för att 1) chauffören aldrig  hört talas om adressen, där 2) medresenär skulle hämtas upp. Jag vill ha tillbaka direktresorna!

Öm moder har nu åkt hem efter några dagar hos mig. Värmen har varit plågsam och vi har inte gjort så mycket. Nu ska jag vila upp mig inför ännu några dagars arbete. Där är ovanligt tyst från jobbet nu, åtminstone bombarderas jag inte av mejl och telefon. Dock fick jag ett litet mejl därifrån i dag som gjorde mig glad. Jag har i ett par år försökt få behörighet till ett datasystem utan framgång. Vi får själva inte som användare skicka in ansökan, men nu gjorde jag det ändå (i onsdags) och har nu behörighet. Så jag kan utföra mitt jobb.

Ja, det är ett problem. Jag tror att jag nu har cirka 30 behörigheter till olika dataprogram som jag behöver i mitt jobb. Det tar år att få de behörigheterna, för man blir ifrågasatt av IT-människor som inte förstår varför man behöver mer än de två behörigheter som alla anställda får. Nå, men mina arbetsuppgifter är lite mer omfattande än så! Det finns ingen paketlösning med vilka dataprogram man anses behöva eller vilka behörigheter man behöver. Ingen överordnad vet eller förstår heller. Därmed förstår man heller inte problematiken och ingen lösning ges annat än att jag som individ måste ifrågasätta, kämpa och tjata. Varför det är så trögt? Tja, vi är 20-30 av cirka 6000 på jobbet som har de arbetsuppgifter som jag har. Det gör oss till en exklusiv skara. Och förmodligen är jag den som lyckats bäst vad gäller att få behörigheter. Men att man ska behöva ha så många olika behörigheter?! Dags att komma åt alla program med en inloggning? Nej, de försökte för några år sedan, men det misslyckades. Den tekniska lösningen finns, men inte kompetensen att få det fungera. Problemet verkar vara att hitta ett interface som kan länka ihop alla programspråken.

Detta är en privat och personlig blogg där jag redan vid starten 1999 bestämt att inte acceptera reklam, sponsorer, samarbeten och länkutbyten. Jag svarar inte på förfrågningar om utbyte av länkar i syfte att värva konsumenter, medlemmar eller läsare.

Sponsor?

Regn och svalka är i antågen. Det är på tiden, väldigt behövligt och väldigt skönt. Må denna värme inte komma tillbaka mer denna sommar! Det är lite märkligt att se statusuppdateringar på nätet som hyllar värmen, för när man pratar med folk så har jag inte hört en enda som är nöjd med vädret då det är för varmt. Nej, alla mår dåligt och det får konsekvenser. Värme går inte skydda sig mot, i motsats till kyla. Inte ens i Centraleuropa tål man de här temperaturen. Det är inte normalt med över 25 grader. I Kristianstad var det i dag 34 grader. Själv hade jag omkring 28. Vilket är en mardröm. Dessutom går det inte att ha öppet nattetid då man varnat för fasadklättrare.

Andra och sista semesterdagen! Det lät nåt, det. Nå, men jag är lika upptagen på jobbet som på semestern. Projekt röj har inletts hemma där jag försöker slänga så mycket som möjligt för att ge bättre utrymme i gömslen och vrår. Det är sånt här jag varje sommar sagt att jag ska göra när jag är ledig, men aldrig blivit färdig till. Mest för att jag inte fysiskt orkat. Blir det åter lite svalare så finns förutsättningarna i år. Främst är det kläder och gamla papper som behöver finns sin väg till sopcontainern. Sedan önskar jag också att någon kunde förbarma sig över mig och rädda mig från böcker och serietidningar. Försäljning hade kanske fungerat, men jag orkar inte med leveranserna. Skänka till välgörenhet/loppis? Tja, om de hade hämtat (men de hämtar bara möbler). Blir jag tillräckligt irriterad så hamnar detta också i soporna. Jag står verkligen inte ut med att äga saker som inte tillför mig något! Nostalgi tillför inte heller något, så frågan är om jag inte ska slänga ännu mer. Jag vill bara ha säng, soffa, dator och tv. Allt annat dumpar jag mer än gärna.

Nej, jag har inget glömt. Om 18 dagar kommer ett autoinlägg. Frågan är hur jag går vidare efter det? Jag måste verkligen städa upp bland mina domäner. Twitter har jag mer eller mindre lämnat. Facebook får bara en massa bilder från Instagram. Kanske dags att enbart fokusera på bloggen eller vad jag nu ska göra på nätet?

Tydligen bör jag inte vara ledig. Konstaterar jag efter tre dagars hemmatid med huvudvärk och extrem trötthet. Arbetsdagen i dag var inga problem. I och för sig fanns där inte mycket att göra. Jag ligger väldigt i fas med andras arbetsuppgifter. Mina egna arbetsuppgifter har jag ju fått begrava för sommaren.

Hämndtjänsten hade i dag skickat ett adresserat kuvert till mig. Som var tomt. Där var ingenting i det. Jag blir varken förvånad eller konfunderad.

Och den nye flärdtjänstchauffören är rent livsfarlig till att köra. När folk ligger på tutan vid tre tillfällen på hemvägen, så beror det nog oftare på min chaufför än på andra bilister. 120 på 50-väg med tvärnit och filbyte.

Annars är det som vanligt på jobbet. I dag ville man ha med mig på fika, jag tackade nej. Efteråt fick jag höra att det inte var fika, utan en avtackning för en chef som slutar. Varför berättar de inte sådant för mig? Fika hoppar jag gärna, men avtackning för någon jag arbetat med i 15 år hade jag inte missat om jag fått det berättat för mig. Nu väntar jag bara på att de ska avkräva mig på pengar för presenten som jag inte visste något om. Detta är inte första gången och jag tycker de arslen, vilket jag också sagt till dem. Men det händer ändå gång på gång.

Plötsligt kom insikten om att jag inte tycker om det här. I fyra år har jag varit mentalt slutkörd på grund av hälseneinflammation, magsmärta, förlamning och yrsel. Jag har varit isolerad, inte pratat med folk, inte orkat bry mig. Nu när jag piggnat till så är jag… ensam. Samtidigt. Jag har inget att säga eller tillföra.