Kategori: <span>Blogg</span>

Min första liter jordgubbar för i år. Svenska. För 25 kr i frukt- och grönsaksaffären. De var inte så där väldigt söta, men tillräckligt. Jag passade också på att köpa bananer, rädisor och paprika. Allt som allt under 50-lappen. Det känns inte bara överkomligt, utan också nyttigt. För att motverka detta så köpte jag också en stock snus, cola och lakrits för 400 kr. Fast i en annan butik. Tiggaren fick dock inte ett öre.

Öh…

De senaste månaderna har jag blivit lika glatt överraskad när jag betalt mina räkningar och ser vad som blir kvar på kontot. Senaste avtalet gav mig ganska mycket mer i lön. Eller, kanske inte. Men plötsligt har jag inte längre den där oron att jag måste klara mig en hel månad med det som är kvar på lönekontot. Plötsligt kan jag unna mig. Vilket jag inte gör, men jag behöver inte tänka, väga för och emot, när jag vill shoppa något litet.

Jag kan inte jämföra mig med kollegor lönemässigt. Jag har annan titel, andra arbetsuppgifter och större ansvar. Det är därför jag har ganska många tusen mer än dem, men det förstår de inte utan känner sig missgynnade. Pratar jag med andra, som inte känner avund då de inte är mina kollegor, så blir de bestörta när de hör min lön. ”Inte mer – med ditt ansvar, ditt kunnande och din prestation”?! Nej, än är jag inte nöjd. Jag är nöjd med lönen såtillvida att jag klarar mig på den. Jag är inte nöjd med hänsyn till ansvar/kunskap/prestation. Jämför jag med andra som har motsvarande ansvarsområde, så har jag ganska låg lön.

Nåja. Månadens räkningar är skickade och kontot är inte länsat.

Huvudet är lite bättre i dag, åtminstone vad avser gårdagens migrän. I övrigt låter vi det vara osagt.

Veckan har hittills varit väldigt tung och det har varit svårt att få sova i den omfattning som behövts. Det har varit smärtsamma (inte ajaj, snarare ojoj) dagar på jobbet och jag har bara längtat till sängläge. Annars har det varit ett bättre läge på jobbet nu när hälften gått på semester. Jag slipper folk som bara springer rakt in till mig, jag slipper idiotiska frågor, jag slipper telefonsamtal, jag slipper möten. Riktigt behagligt med normal arbetsmiljö där jag hunnit uträtta något utan avbrotten.

Annars är jag väl på gränsen till total utmattning och sjukskrivning, men semestern hägrar där i fjärran och jag uthärdar. Trots allt blev det ju lite bättre den här veckan även om lekamen säger ifrån.

Bonus är att jag nästa vecka går er till halvtid (arbetar 2 dagar, ledig 1 dag, semester 2 dagar), vilket under några veckor blir en nedtrappning inför semesterperioden. Så jag inte chockar mig själv med att bli ledig tvärt. Enda problemet/oron är att jag då ska hinna dubbelt så mycket på halva tiden. Nej, jag kommer nog aldrig tillrätta med arbetssituationen (arbetsmiljöproblemet). Jag testar mig fram… Och varje år har jag nya arbetsuppgifter, så jag kan aldrig copy & paste ett fungerande upplägg ena året till det andra. Ack.

Märklig känsla i kroppen när jag vakande i dag. Mer yr än vanligt. Högre tinnitus än vanligt. Tung i huvudet. Tappade balansen och föll in i vägg. Misstänkte att jag haft migrän i natt då jag sov. Vilket under dagen bekräftades. Migrän. Ibland är det svårt att avgöra, särskilt om jag inte är vaken när det hela börjar.

Flärdtjänsten har i dag varit helt hopplös. Till och från jobbet tar det 25 minuter (utan medpassagerare). Jag har alltid ”senast framme”-tid bokad. Bilarna var sena i dag. I morse kom bilen 8 minuter innan jag skulle vara på jobbet. I kväll kom bilen 13 minuter innan jag skulle vara hemma. Så tydligen kan man inte lita på ”senast framme” trots att de infört det för att kunna vara på den säkra sidan att komma fram i tid. Vet inte hur jag ska gå vidare med det. Orka, liksom. Särskilt inte vid migrän.

Bältrosen kliar fortfarande, men en annan typ av klåda. Tidigare var det inflammationsklåda, nu är det läkklåda. Från inflammation till vätskande sår. Det sista är dock lite mer behagligt än det förstnämnda. Och betyder att bältrosskovet snart är över och ett minne blott. Om jag inte stressar till mig en ny omgång direkt.

På jobbet är jag i fas (halleluja) med det som andra skulle utfört (ajdå). I dag utbrast jag ”varför är inte alla lika duktiga som jag”! Frågan är och förblir obesvarad.

Natten mellan söndag och måndag, med början kl. 23.30, fick grannarna för sig att börja skruva loss vägglampor. Jo, jag kände igen ljudet från när jag själv bytt glödlampa i väggamaturen som är över handfatet. Porslinsockeln låter på ett visst sätt och ljudet leds i väggarna. Det hörs som om någon står inne hos en och drar med naglar över griffeltavla. Och så höll det på i en timme. Det var därmed omöjligt att sova, vilket känts som en naturlig konsekvens till dagens utmattning på jobbet.

Jobbet är märkligt. Nu när semesterperioden är igång och jag lagt in om och fått beviljat min ledighet, så måste jag ändå byta dagar för att få det att gå ihop. I dag var det en ekonom i panik som krävde att jag stannade kvar en extra dag för att fakturering skulle gå iväg. Ärligt, jag borde fått tjänsten som ekonom. Det jobb jag får utföra i bakgrunden leder till att ekonomen sedan bara med en knapptryckning skickar iväg en faktura. Det är väl därför ekonomen har dubbelt så mycket betalt som jag, kan jag tänka? Det känns lite surt när man tänker på arbetsfördelning, lön och dessutom behöva försaka sin sommarsemester även om det bara blir en förskjutning med en dag. Antingen får ekonomen lära sig göra skäl för lönen, eller så ska jag ta betydande del av den där lönen.

Jag vet inte ens hur jag ska göra för att räkna ut när min semester officiellt börjar i år. Den verkar vara väldigt flytande och föränderlig. Risken är att jag inte kommer att känna att jag haft någon semester då jag fått rucka så mycket på den och inte vet när jag plötsligt tvingas tillbaka till jobbet akut.

Och sovit är vad jag gjort. Med det är jag väldigt nöjd, men jag är redan lite upprörd inför morgondagen där jag kommer att få frågan vad jag gjort i midsommarhelgen. Svarar jag ”ingenting” så ser man ner på mig, vilket mest gör mig förbannad. De ska skita i vad jag gör på min fritid, för jag pratat inte privat med arbetskamrater. Däremot så vill de gärna delge precis allt de gjort sedan vi sågs senast, trots att jag aldrig frågat eller vill veta. Asociala jag? Nej, men jag har inte valt att inkludera mina arbetskamrater med mitt privatliv. Anledningar till det finns. Några få utvalda finns dock, men jag väljer utifrån hur de genom åren betett sig och sagt. En som vet för mycket ser mig numera som antikrist.

Nu har jag fyra veckor framför mig där jag ska ersätta andra som gått på semester. Parallellt med det ska också jag ha semester. Men inte än.

Det var märkligt tyst och öde när jag var ute i morse. Jag gick en runda till Ica och också där var det tyst och öde. Inte en jordgubbe såg jag, men det var inte något jag letade efter heller. Jag väntar en vecka med det då säsongen inte är här riktigt än.

Jag är upprörd över att det sitter tiggare överallt. Nej, de får inte ett öre av mig, men jag är inte otrevlig mot dem utan hälsar när jag får ögonkontakt. Mannen som sitter utanför Ica är väldigt… Hur ska jag säga det… Han har varma och glada ögon, ser väldigt ruffig, sliten och smutsig ut. Det är en förklädnad. När han kommer på morgonen byter han kläder från väldigt fin kostym till lump. Trots det vill han nog lukta gott, för i dag dränkte han in sig i Axe deodorant som han sprejade över hela sig. Jag kom ut från Ica och gick rakt in i sprejmolnet, fick en liten astmaattack. Jag blir inte riktigt klok på det där med tiggarna. Men vad gör de i vårt kontantlösa samhälle?

Själv är jag fortfarande onaturligt trött – damn you, fatigue!

Mestadels soligt, inget regn alls, +20 grader. Mig kvittar det, för jag sover, tvättar, sover, tv-tittar, sover, sover och sover. Fysiskt ansträngande vecka med för mycket av allt.

Plötsligt förstår jag varför jag får gå en massa dyra utbildningar på jobbet. Det är ju jag som drar hem vår ekonomi! Och med den insikten ska jag försöka förtränga jobbet några dagar. Förhoppningsvis får jag inte inaktivitetsångest och drar iväg till jobbet. Det verkade vara okej om jag ville jobba, men jag måste nu vänja mig vid att vara ledig. Hur ska jag annars uthärda semestern som börjar om några veckor?

På måndag har det vänt. Mellan söndag och måndag förlorar vi en minut av ljus. Welcome, Dark One!

Ingen vill veta…

Grönt: Där jag tar min dagliga spruta och där underhudsfettet försvinner, ger blåmärken och vävnadsdöd, ömt.

De gånger jag varit på sjukgymnastik på onsdagskvällar, har jag varit totalt sängliggande på torsdagar. Utom i dag. Ibland har man inget val. Hämndtjänst tre gånger i dag, och det tar enormt på krafterna som inte existerar torsdagar. De hade svårt att samordna sig och därför kom de en gång i timmen under förmiddagen när jag verkligen hade behövt hemsöka sängen. Nå, men nu har jag fått städat. Och mat. Och fönsterputs.

Fick jag vila efter det då? Nej, då var det dags att bunkra snus inför helgen och jag fick bege mig ut i folkvimlet med sicksack mellan tiggare och jordgubbsförsäljare. De tar verkligen plats där man försöker ta sig fram med rollator och knappt kan hålla sig medveten på grund av tröttheten.

Okej, sjukgymnasten ringde i dag. Som det ser ut nu ska jag gå på ordinarie enskild sjukgymnastik en gång per vecka, plus gruppträning en gång per vecka. Direkt efter semestern. Jag vet inte hur jag ska hinna/orka.

Nä, nu måste jag sova. Kanske det mesta känns överkomligt efter det.